Reservation inte nog för ansvarsfrihet

I dagens Samhälle 40.2010 kan man läsa om att förvaltningsrätten slår fast att reservation inte räcker för ansvarsfrihet utan det är kommun/landstingsfullmäktige som avgör vem eller vilka som inte beviljas ansvarsfrihet. Grunden är att nämnder och styrelser har ett kollektivt ansvar.
Att bevilja eller vägra ansvarsfrihet för enskild ledamot sker
endast undantagsvis och konstaterar att då måste en tydlig
mening och reservation för eget förslag finnas.

Det gäller att veta vad man är med och beslutar om.

Jag syftar naturligtvis på äpplen och päron

Jag tror inte att det var meningen att det skulle låta som det lät i går på lokalnyheterna och ibland kan inte jag låta bli att reflektera över hur saker och ting blir som det blir.

Det politiska väderkornet har lämnat Socialdemokraterna i Landstinget Blekinge, det är i alla fall min hypotes. Man borde dragit öronen åt sig när Petronella Pettersson Centerpartiet i Landstingsstyrelsen opponerade sig mot sänkt milersättning till de sjuka och bibehållen milersättning för politiker men inte, utan fortsatte att framhärda i landstingsfullmäktige att det var ett beslut för att värna om miljön.

Hallå klart att vi ska värna om miljön men det skall även politiker göra i jämlikhetens namn. Samtidigt som jag anser att sjuka inte är de som skall gå i täten för miljön utan i täten för att få hjälp, vård och omsorg. Så åter till äpplen och päron, vem är det som är päron i sammanhanget tro?

Bäva måne rekryterarna!

Som säkert många vet så ska 300 bort från Landstinget Blekinge och nu är det nog så att många av dessa har ett yrke där minst varannan kommer att gå i pension fram till 2025.

Därför tror jag att ett samlat grepp över landstingets personal och dess kunskaper måste göras och det ganska snart så att vi inte hamnar i ett akutläge och inser att ingen kompetent vårdpersonal finns att tillgå. Jag säger det nu i förebyggande syfte.

Arbetsförmedlingen har sammanställt en lista över de ca 1,6 miljoner personer där flest väntas gå i pension de närmaste åren och vården är den bransch som dominerar .

Tio i topp i procent

1 Speciallärare 66
2 Distriktssköterska 65
3 Tandsköterska 61
4 Barnsjuksköterska 58
5 Gymnasielärare yrkesämnen 56
6 Barnmorska 55
7 Biomedicinska analytiker 55
8 Sjuksköterska, psykiatri 54
9 Tandläkare 54
10 Röntgensjuksköterska 51

"Skyddsglasögon"

Nu gäller det att sätta på alla tänkbara skydd, så man håller sig flytande.
Saknar visserligen flytvästen på bilden men den ska på, var så säker. Ingen vet vad som händer i vår senaste såpa Landstinget Blekinge.

Inget nytt under solen.

Undrar om någon som jobbar på "golvet" blev förvånad när BLT skrev att att 300 på landstinget i Blekinge skulle få gå. I alla fall inte jag. Det förefaller som om vissa tror att vården kan bedrivas från datorer och skrivbord. Det där med att vårda patienter är inget som de styrande prioriterar. Nej Projekt hit och projekt dit, omstrukturering och omorganisation för miljontals kronor och där till fler chefsnivår med skyhöga löner utan ansvar, för att delegationen är borttagen, Det är melodin för ett sjunkande skepp. Nu väntar vi bara på nästa korkade idé om hur sjukvården ska spara pengar.

Rättvis vård gäller inte alla.

Det har hänt mycket de senaste 20 åren. Som patient har man fått en mycket starkare ställning i vården. Framför allt för att lagen har skärpts så att en rad skyldigheter för vårdgivare och vårdpersonal har skrivits in i sjukvårdslagstiftningen.

Dessa patienträttigheter handlar bland annat om krav på kvalitet, säkerhet och trygghet, men också om bemötande och integritet, att jag som patient ska får viktig information och möjlighet att välja. Ändå så är det stora skillnader i väntetider, medicinsk behandlingspraxis och förekomst av vårdrelaterade skador över hela landet.

I Blekinge har hälso- och sjukvården höga ambitioner. Vi talar ofta om att vården skall vara rättvis och tillgänglig oavsett var i Blekinge man bor. Alla medborgare och patienter ska känna trygghet i att alltid få en bra vård, oavsett ekonomiska resurser, och att individens tillgång till vårdinsatser ska vara oberoende av kön, enisk ursprung eller ålder.

Är det så? Nej jag tror inte det. Jag syftar på att alla inte kan åka kollektivt eftersom kollektivtrafiken inte finns överalt i Blekinge. Då är man hänvisad till bilen men med lägre milersättning än oss politiker, 13 kr till de som måste uppsöka sjukvåreden och 29 kr till politikerna. För mig är det ingen rättvisa.

Det är säkert ingen nyhet men det finns utvärderingar och uppföljningar gjorda av Socialstyrelsen som ex visar att kvinnor i betydligt större omfattning än män, uppsöker läkare och oftare drabbas av kvalitetsbrister och problem i vården. Ett annat exempel är depression, som ofta drabbar kvinnor, men det är männen som står för större delen av de fullbordade självmorden.

Jag menar att vi måste fundera på Vilka behov finns? Vad kan vi ge? Och vad har vi råd med? Här har sjukvården mycket att arbeta med då det är upp till de enskilda landstingen och regionerna att arbeta i riktning för jämställd vård.

Vår uppgift att komma till rätta med omedvetna fördomar är alltså en inte alltför enkel uppgift, det är lätt att missa de små tingen. Inte desto mindre är det nödvändig att förbättra vårdens kvalitet för alla, oberoende av var i Blekinge man bor, vilket kön, vilka ekonomiska resurser, enisk ursprung eller ålder man har.

Vi måste våga uppmärksamma och motverka skillnader i hela vårdens bemötande. Det är då vi kan säga att i Sverige och i här i Blekinge får alla patienter lika vård på lika villkor.