Det märks att det är valtider. Tre korta frågor från mig, blir ett svar på tre tätt skrivna A4-sidor. Det som är förvånande och nydanande i det hela är att svaret kommer från en traditionsbunden socialdemokrat som anammat det rödgröna samarbetet, att han håller ett brandtal för Miljöpartiets politik. ”Ur led är tiden” för att travestera Hamlet.
Det som dock bär upp traditionsbundenheten är oförmågan att se längre än till dagens teknik. Allt handlar om att flyget är förkastligt och ondskefullt, och att tåg är alla goda gåvor till mänskligheten. Sedan utformas handlingsplaner därefter. Visst är det naturligt när VDn på SJ framhåller tågens förträfflighet. Det är hans uppgift. Men vi som är politiker skall kritiskt granska det, och även söka annan information om hur framtiden kan te sig.
Palmqvist nämner i sitt svar att visionerna om höghastighetståg inte kan bli verklighet på ett par årtionden. Jag håller med om det. Det är just visioner och inte några skarpa genomförbara förslag det handlar om. Sådana visioner kommer att stötas och blötas i många olika fora innan de kan bli något genomförbart av det. Redan nu kan jag se vissa svårigheter. Det handlar främst om stamnäten som blir höghastighetsnät. Men matarnäten då? Om vi i Ronneby skall ta oss först till Malmö för att sedan åka höghastighetståg till Stockholm är tidsvinsten uppäten många gånger om. Och det är restiden vi hela tiden vill minimera. Inte minst för arbetsresor. Att ha personal på dyr arbetstid som reser är föga effektivt, och det är inte alltid man kan utföra arbete under den tiden. Av det långa svaret på interpellationen tycker jag mig inte höra något resonemang kring detta.
En annan traditionsbunden egenhet är oförmågan att se hur flyget kan utvecklas till något miljövänligt. Jag har lika lite svar på detta som jag har på frågan om tidsåtgången för matartrafiken till höghastighetståg. Men jag vet att det forskas en hel del, och vad som kommer ut av det vet vi inte. Inte heller om och när, men hux flux kommer troligen något fram. Likaväl som bilindustrin för fulla muggar håller på att hitta alternativ till oljebaserade bränslen håller flygindustrin på med detta. Men forskning är ju nu något av det hemligaste som finns i varje företag, och så länge man inte offentliggjort något är det svårt att ha uppfattningar.
Men låt mig ta några exempel. För 30 år sedan hade vi folkomröstning om kärnkraft. Avfallsfrågan var det som mest stod i fokus då. Idag har vi en helt annan typ av kärnkraftverk än 1980 som gjort att många som då var motståndare har tänkt om. Den kärnkraftsteknik som finns idag har helt andra förutsättningar. Det lär finnas långt gången forskning om hur det utbrända kärnbränslet skall kunna upparbetas och återanvändas. På samma sätt kommer det då och då ut uppgifter om teknikutveckling av flygbränsle. Vad jag menar är att vi inte får låsa fast oss i, vad vi vet idag och smälla på dyra investeringar som mycket väl kan vara värdelösa när de är färdigställda.
Vad är det som säger att höghastighetstågen inte går samma väg till mötes som 80-talets modefluga inom kontorsrationalisering. Det papperslösa kontoret. Ett projekt som fick dagens största svenska företag Ericsson att så när står på öronen. Pappersförbrukningen har knappast gått ner de senaste 25 åren, snarare tvärtom.
Vad är det som säger att inte flygenergifrågan kan gå samma väg till mötes som blindtarmsinflammation. Om man insjuknade på 1800 i detta så var man troligen död dagen efter. Det fanns ingen hjälp att få. Idag är det ett i sammanhanget tämligen simpelt ingrepp som en rutinerad kirurg gör, höll på säga, med förbundna ögonen.
Allt detta är inte frågor vi äger här i Ronneby, men vi måste hålla oss a-jour, med vad som sker, och vad som kan tänkas komma att ske. Vår primära uppgift är , vad som händer de närmaste åren, i det läget vore en nedläggning av flygplatsen i Ronneby ett mångt mycket hårdare slag för Blekinge i allmänhet och Ronneby i synnerhet än vad nedläggningen av de stora industrierna var sammantaget.
Flyget underlättar för internationellt utbyte. Något som inte minst främjar förståelse mellan olika folk och underlättar för enskilda människor att leva sina liv självständigt. Ett sådant exempel är Miljöpartiets eget språkrör Maria Wetterstrand. En partiledare i Sverige som är gift med en vice partiledare i ett systerparti i ett annat land, Finland. En familjebildning som hade varit svår att upprätthålla utan flyg, men som nu är verklighet. Flyget är här ett exempel som gett två personer möjlighet att leva sina liv självständigt, och inte där den ene reduceras till en respektive till den andra.
torsdag 26 augusti 2010
Svaret från JAn Anders på min interpellation
Interpellationssvar till Susanne Lundgren angående Ronneby flygplats.
Susanne Lundgren ställer i sin interpellation tre stycken frågor till mig med anledning av att Miljöpartiet uttalat att man vill onödiggöra allt inrikesflyg söder om Sundsvall.
Den första frågan lyder; Vilka risker/vilket hot ser JanAnders Palmqvist för Ronneby flygplats framtid?”
Susanne Lundgren skrev sin interpellation i juni 2010, alldeles i början av sommaren. En efterlängtad sommar efter en vinter som vi som bor på delar av det norra halvklotet, USA och Europa, upplevde som bitande kall och med snökaos. Bilden vi har är att det var en extrem vinter, vilket det också var på det viset att det faktiskt när det gäller den globala medeltemperaturen var en av de varmaste vi haft sen vi började mäta temperaturen! Det är en konsekvens av en långsiktig trend av uppvärmning. En uppvärmning som bl.a. är en följd av stigande koldioxidhalter i atmosfären.
Totalt sett kommer uppvärmningen också att innebära att det regnar mer. Exempel på detta har vi sett i sommar i tex Kina och Pakistan. Men vi kommer också att få mer problem med torka. Torra områden kommer att få det ännu torrare. Tyvärr är det ju så att vi i väst, framför allt den rikaste andelen av befolkningen som orsakar mycket av utsläppen, inte vill ändra vårt beteende förrän det drabbar oss själva, oavsett entydiga signaler om att vi måste. En annan konsekvens av en stigande global medeltemperatur är stigande havsnivåer, där även måttliga höjningar av nivån kommer att innebära katastrof för många miljoner människor i fattiga länder.
Men det finns hopp! Även om det verkar svårt att enas politiskt idag går det att motverka klimatförändringarna. Som nästa alla inser handlar det om att drastiskt minska utsläppen av koldioxid. Därför måste vi agera nu. Att undvika göra nödvändiga förändringar i väntan på att de blir akuta förvärrar problemen.
Ett område där investeringar måste göras är inom transportsektorn. Självklart går det att ställa om transporterna till att också de ska bli hållbara. Det första som krävs är en politisk vilja att så ska ske.
Näringslivet och enskilda ska även i fortsättningen ha tillgång till bra kommunikationer, det tror jag ingen ifrågasätter. Men vi kan ana att framtida flyg kommer att stå inför stora utmaningar. Dels att oljepriserna kommer att öka, dels att klimatinsatser av olika slag kommer att göra flyget dyrare och dels att människor blir mindre benägna att flyga pga av ökad medvetenhet. Detta tillsammans med flera andra skäl är ju orsakerna till att allt fler länder är i full gång med att bygga snabbjärnvägar. Vilka konsekvenser detta kommer att få för Ronneby flygplats kan det självklart finnas olika uppfattningar om, men att vi kommer att bli berörda är nog ställt utom allt tvivel.
Med denna bakgrund är det, tycker jag, därför angeläget att investera i järnvägens utveckling. Skapas möjligheter till ökat utbud och kortare restider är förutsättningarna goda för att järnvägsresor, såväl regionala som långväga, kommer att få en ökad efterfrågan. Det första som krävs är en politisk vilja och ambition att åstadkomma en förändring.
Miljöpartiet de gröna framförde till klimatberedningen tre åtgärder när det gällde flyget, varav den ena var att det skulle antas ett mål om att år 2020 ska det svenska inrikesflyget söder om Sundsvall bli onödigt och ersatt med snabbtåg eller andra färdmedel.
Jag tror att detta förslag från början kom från ett seminarium Miljöpartiet anordnade den 5 december 2007. Vid det seminariet var SJ.s VD Jan Forsberg en av inbjudna talare. Rubriken för Forsbergs anförande var just hur SJ ska kunna ersätta allt inrikesflyg söder om Sundsvall
(Gotland undantaget)!
Det angavs också i SJ ABs remissvar till Näringsdepertamentet den9 oktober 2007, angående ”Inriktningsunderlag inför den långsiktiga infrastrukturplaneringen för perioden 2010 -2019.”
I remissvaret anges följande ”I inriktningsplanen behövs en analys av den totala volymen av person- och godstrafik som förväntas 2020. Dagens totala resandemönster visar tydligt var järnvägens trafikökning kommer att ske. SJs bedömning är att volymtillväxten är sådan att det redan under planperioden behövs ett nytt höghastighetsnät. Nätet ska täcka de trafikintensiva stråken Göteborg-Stockholm och Stockholm- Malmö/Köpenhamn med separata banor för 250 km/tim och blandad trafik Göteborg-Malmö och Stockholm-Sundsvall-Umeå. Ett sådant nät kommer att ta över i stort sett alla transporter från inrikesflyg i södra Sverige.”
Vidare anger man i sitt remissvar följande; ” Det är sannolikt att flyget och i synnerhet lågkostnadsutbudet kommer att påverkas av kostnadsökningar och miljökrav och koncentreras till de starkaste trafikstråken med de bästa produktionsförutsättningarna.”
”Fjärrtåg kan med rätt förutsättningar i ett effektivt nätverk, utgöra en stark konkurrent för långväga bilism och inrikesflyg. Det torde vara fullt möjligt att inom något årtionde ersätta allt kortväga inrikesflyg i den södra halvan av Sverige och i de stora stråken förvandla bilresande på längre sträckor till ett irrationellt beteende.”
Jag tror att det är utifrån dessa formuleringar som Miljöpartiet formulerat sin målbild, att onödiggöra allt inrikesflyg söder om Sundsvall.
Jag delar den visionen, men tror att det inom några årtionden inte kommer att bli möjligt att uppnå detta mål för Blekinges del. Därför tror jag att det kommer att finnas behov av Ronneby flygplats under flera decennier framåt. Visionen utgår nämligen från att alla sträckor från orter söder om en linje Östersund – Sundsvall kan trafikeras till och från Stockholm på tre timmar eller mindre. Hotet mot Ronnebys kommunikationer är därför inte visionen, utan i stället att marknaden för flygplatsen viker av andra skäl och att det inte finns några alternativ. Därför är det angeläget att verka för kraftfulla investeringar i järnvägsnätet som även kommer Blekinge till del.
Jag ser gärna att Sydostlänken förverkligas och att det redan i planeringsstadiet tas hänsyn till att det ska vara persontrafik på banan. Jag ser gärna att den sk diagonalen i Skåne, mellan Kristianstad och Höör/Eslöv förverkligas. Jag ser gärna att det blir dubbelspår på Kustbanan, i vart fall delar av den.
Investeringar som alla bidrar till att knyta Ronneby och Blekinge närmre olika storstadsområden. På så sätt blir hela länet attraktivare för olika företag att verka i.
Att inte arbeta för dessa framtidsinvesteringar och enbart nöja sig med att vi har en flygplats tror jag kan bli ödesdigert för länets och därmed kommunens utveckling.
En hållbar utveckling är möjlig. För att nå dit krävs politisk vilja. Men politik är också att välja eftersom nödvändiga resurser inte är obegränsade. Vi har så mycket framför oss som kräver gemensamma insatser. Därför väljer jag investeringar i en hållbar utveckling före fortsätta skattesänkningar.
Därmed går jag över till Susannes andra fråga; ” Vad händer om Miljöpartiets förslag blir verklighet?”
Om all inrikes flygtrafik söder om Sundsvall ska onödiggöras krävs kraftfulla investeringar i järnvägsnätet. Det måste ske både i ett utbyggt höghastighetsnät och kompletterande investeringar i befintligt bannät. Detta kommer att bli ett mycket betydande bidrag till att uppnå de transportpolitiska målen avseende miljö och klimat.
Det kommer också kraftfullt att bidra till att det transportpolitiska målet om tillgänglighet nås. En effektiv fjärrtrafik möjliggör upplevelse och möten mellan människor och skapar därmed förutsättningar för kunskapstillväxt, samverkan och livskvalitet.
När det gäller trafiksäkerheten så innebär en överföring av godstransporter och persontrafik från väg till järnväg att chanserna ökar avsevärt att uppnå 0-visionen beträffande dödade och skadade i vägtrafiken.
Sverige har också ett transportpolitiskt mål om ökad jämställdhet. Undersökningar har visat att tåg är ett transportmedel som uppskattas av kvinnor. Hänsyn till miljö, komfort och att slippa köra bil brukar anges som skäl vid enkäter. Man kan då hävda att järnvägen är ett jämställdhetsfrämjande färdmedel. Slutsatsen blir därför att järnvägsinvesteringar främjar jämställdheten.
Sammantaget gör detta att jag anser att vi bör ta till oss Susannes fråga något omformulerad. Om frågan lyder; Vad bör vi göra för att Miljöpartiets förslag ska bli verklighet och vad kan vi göra i Ronneby?, så får vi ett mer proaktivt förhållningssätt till de stora utmaningar som vi har framför oss.
Jag har redan nämnt angelägna investeringar för Blekinge och Ronnebys del i Sydostlänken, diagonalen i Skåne och dubbelspår på Kustbanan. Till detta bör läggas utformning av reseterminaler och resecentra för att underlätta för kollektivtrafiken att konkurrera och utvecklas i ett bilsamhälle. Vi måste därför planera för angörings- och parkeringsmöjligheter för bilar i anslutning till resecentra. Men vi kan också anta att cykelanvändningen kommer att öka i ett samhälle där klimatfrågorna får högre prioritet. Vi skall därför fortsätta att bygga ut cykelstråk. Vi måste också ha en långsiktig planering av vår markberedskap för kommande järnvägsinvesteringar. Vi har i Ronneby gjort en hel del, men mycket återstår. Det gäller då inte bara investeringar i järnvägar utan också i kringliggande kollektivtrafikinvesteringar. Exempel på detta är att underlätta ett ökat kollektivtrafikresande från Johannishus genom att det byggs en cykelväg mellan Listerby och Johannishus. Medel från vägsatsningar, tex förbifarter Backaryd och Hallabro, till investeringar i ytterligare en mötesplats på Kustbanan bör också vara möjligt att genomföra.
Susannes tredje fråga är om jag för diskussioner med Miljöpartiet angående framtiden för inrikesflyget i Ronneby. Svaret är att det jag nu har redovisats är diskussioner som förts mellan företrädare för de politiska partier som är representerade i fullmäktige i Ronneby. Jag har fört motsvarande resonemang i Region Blekinge. Jag har under mandatperioden i en rapport ”Politik för en ny balanspunkt” medverkat till att sätta större fokus på klimatfrågan inom olika politikområden. Sammantaget har jag uppfattat att de synpunkter och förslag jag fört fram delas i stor utsträckning av Miljöpartiets företrädare i Blekinge och Ronneby.
JanAnders Palmqvist
Kommunstyrelsens ordförande
Susanne Lundgren ställer i sin interpellation tre stycken frågor till mig med anledning av att Miljöpartiet uttalat att man vill onödiggöra allt inrikesflyg söder om Sundsvall.
Den första frågan lyder; Vilka risker/vilket hot ser JanAnders Palmqvist för Ronneby flygplats framtid?”
Susanne Lundgren skrev sin interpellation i juni 2010, alldeles i början av sommaren. En efterlängtad sommar efter en vinter som vi som bor på delar av det norra halvklotet, USA och Europa, upplevde som bitande kall och med snökaos. Bilden vi har är att det var en extrem vinter, vilket det också var på det viset att det faktiskt när det gäller den globala medeltemperaturen var en av de varmaste vi haft sen vi började mäta temperaturen! Det är en konsekvens av en långsiktig trend av uppvärmning. En uppvärmning som bl.a. är en följd av stigande koldioxidhalter i atmosfären.
Totalt sett kommer uppvärmningen också att innebära att det regnar mer. Exempel på detta har vi sett i sommar i tex Kina och Pakistan. Men vi kommer också att få mer problem med torka. Torra områden kommer att få det ännu torrare. Tyvärr är det ju så att vi i väst, framför allt den rikaste andelen av befolkningen som orsakar mycket av utsläppen, inte vill ändra vårt beteende förrän det drabbar oss själva, oavsett entydiga signaler om att vi måste. En annan konsekvens av en stigande global medeltemperatur är stigande havsnivåer, där även måttliga höjningar av nivån kommer att innebära katastrof för många miljoner människor i fattiga länder.
Men det finns hopp! Även om det verkar svårt att enas politiskt idag går det att motverka klimatförändringarna. Som nästa alla inser handlar det om att drastiskt minska utsläppen av koldioxid. Därför måste vi agera nu. Att undvika göra nödvändiga förändringar i väntan på att de blir akuta förvärrar problemen.
Ett område där investeringar måste göras är inom transportsektorn. Självklart går det att ställa om transporterna till att också de ska bli hållbara. Det första som krävs är en politisk vilja att så ska ske.
Näringslivet och enskilda ska även i fortsättningen ha tillgång till bra kommunikationer, det tror jag ingen ifrågasätter. Men vi kan ana att framtida flyg kommer att stå inför stora utmaningar. Dels att oljepriserna kommer att öka, dels att klimatinsatser av olika slag kommer att göra flyget dyrare och dels att människor blir mindre benägna att flyga pga av ökad medvetenhet. Detta tillsammans med flera andra skäl är ju orsakerna till att allt fler länder är i full gång med att bygga snabbjärnvägar. Vilka konsekvenser detta kommer att få för Ronneby flygplats kan det självklart finnas olika uppfattningar om, men att vi kommer att bli berörda är nog ställt utom allt tvivel.
Med denna bakgrund är det, tycker jag, därför angeläget att investera i järnvägens utveckling. Skapas möjligheter till ökat utbud och kortare restider är förutsättningarna goda för att järnvägsresor, såväl regionala som långväga, kommer att få en ökad efterfrågan. Det första som krävs är en politisk vilja och ambition att åstadkomma en förändring.
Miljöpartiet de gröna framförde till klimatberedningen tre åtgärder när det gällde flyget, varav den ena var att det skulle antas ett mål om att år 2020 ska det svenska inrikesflyget söder om Sundsvall bli onödigt och ersatt med snabbtåg eller andra färdmedel.
Jag tror att detta förslag från början kom från ett seminarium Miljöpartiet anordnade den 5 december 2007. Vid det seminariet var SJ.s VD Jan Forsberg en av inbjudna talare. Rubriken för Forsbergs anförande var just hur SJ ska kunna ersätta allt inrikesflyg söder om Sundsvall
(Gotland undantaget)!
Det angavs också i SJ ABs remissvar till Näringsdepertamentet den9 oktober 2007, angående ”Inriktningsunderlag inför den långsiktiga infrastrukturplaneringen för perioden 2010 -2019.”
I remissvaret anges följande ”I inriktningsplanen behövs en analys av den totala volymen av person- och godstrafik som förväntas 2020. Dagens totala resandemönster visar tydligt var järnvägens trafikökning kommer att ske. SJs bedömning är att volymtillväxten är sådan att det redan under planperioden behövs ett nytt höghastighetsnät. Nätet ska täcka de trafikintensiva stråken Göteborg-Stockholm och Stockholm- Malmö/Köpenhamn med separata banor för 250 km/tim och blandad trafik Göteborg-Malmö och Stockholm-Sundsvall-Umeå. Ett sådant nät kommer att ta över i stort sett alla transporter från inrikesflyg i södra Sverige.”
Vidare anger man i sitt remissvar följande; ” Det är sannolikt att flyget och i synnerhet lågkostnadsutbudet kommer att påverkas av kostnadsökningar och miljökrav och koncentreras till de starkaste trafikstråken med de bästa produktionsförutsättningarna.”
”Fjärrtåg kan med rätt förutsättningar i ett effektivt nätverk, utgöra en stark konkurrent för långväga bilism och inrikesflyg. Det torde vara fullt möjligt att inom något årtionde ersätta allt kortväga inrikesflyg i den södra halvan av Sverige och i de stora stråken förvandla bilresande på längre sträckor till ett irrationellt beteende.”
Jag tror att det är utifrån dessa formuleringar som Miljöpartiet formulerat sin målbild, att onödiggöra allt inrikesflyg söder om Sundsvall.
Jag delar den visionen, men tror att det inom några årtionden inte kommer att bli möjligt att uppnå detta mål för Blekinges del. Därför tror jag att det kommer att finnas behov av Ronneby flygplats under flera decennier framåt. Visionen utgår nämligen från att alla sträckor från orter söder om en linje Östersund – Sundsvall kan trafikeras till och från Stockholm på tre timmar eller mindre. Hotet mot Ronnebys kommunikationer är därför inte visionen, utan i stället att marknaden för flygplatsen viker av andra skäl och att det inte finns några alternativ. Därför är det angeläget att verka för kraftfulla investeringar i järnvägsnätet som även kommer Blekinge till del.
Jag ser gärna att Sydostlänken förverkligas och att det redan i planeringsstadiet tas hänsyn till att det ska vara persontrafik på banan. Jag ser gärna att den sk diagonalen i Skåne, mellan Kristianstad och Höör/Eslöv förverkligas. Jag ser gärna att det blir dubbelspår på Kustbanan, i vart fall delar av den.
Investeringar som alla bidrar till att knyta Ronneby och Blekinge närmre olika storstadsområden. På så sätt blir hela länet attraktivare för olika företag att verka i.
Att inte arbeta för dessa framtidsinvesteringar och enbart nöja sig med att vi har en flygplats tror jag kan bli ödesdigert för länets och därmed kommunens utveckling.
En hållbar utveckling är möjlig. För att nå dit krävs politisk vilja. Men politik är också att välja eftersom nödvändiga resurser inte är obegränsade. Vi har så mycket framför oss som kräver gemensamma insatser. Därför väljer jag investeringar i en hållbar utveckling före fortsätta skattesänkningar.
Därmed går jag över till Susannes andra fråga; ” Vad händer om Miljöpartiets förslag blir verklighet?”
Om all inrikes flygtrafik söder om Sundsvall ska onödiggöras krävs kraftfulla investeringar i järnvägsnätet. Det måste ske både i ett utbyggt höghastighetsnät och kompletterande investeringar i befintligt bannät. Detta kommer att bli ett mycket betydande bidrag till att uppnå de transportpolitiska målen avseende miljö och klimat.
Det kommer också kraftfullt att bidra till att det transportpolitiska målet om tillgänglighet nås. En effektiv fjärrtrafik möjliggör upplevelse och möten mellan människor och skapar därmed förutsättningar för kunskapstillväxt, samverkan och livskvalitet.
När det gäller trafiksäkerheten så innebär en överföring av godstransporter och persontrafik från väg till järnväg att chanserna ökar avsevärt att uppnå 0-visionen beträffande dödade och skadade i vägtrafiken.
Sverige har också ett transportpolitiskt mål om ökad jämställdhet. Undersökningar har visat att tåg är ett transportmedel som uppskattas av kvinnor. Hänsyn till miljö, komfort och att slippa köra bil brukar anges som skäl vid enkäter. Man kan då hävda att järnvägen är ett jämställdhetsfrämjande färdmedel. Slutsatsen blir därför att järnvägsinvesteringar främjar jämställdheten.
Sammantaget gör detta att jag anser att vi bör ta till oss Susannes fråga något omformulerad. Om frågan lyder; Vad bör vi göra för att Miljöpartiets förslag ska bli verklighet och vad kan vi göra i Ronneby?, så får vi ett mer proaktivt förhållningssätt till de stora utmaningar som vi har framför oss.
Jag har redan nämnt angelägna investeringar för Blekinge och Ronnebys del i Sydostlänken, diagonalen i Skåne och dubbelspår på Kustbanan. Till detta bör läggas utformning av reseterminaler och resecentra för att underlätta för kollektivtrafiken att konkurrera och utvecklas i ett bilsamhälle. Vi måste därför planera för angörings- och parkeringsmöjligheter för bilar i anslutning till resecentra. Men vi kan också anta att cykelanvändningen kommer att öka i ett samhälle där klimatfrågorna får högre prioritet. Vi skall därför fortsätta att bygga ut cykelstråk. Vi måste också ha en långsiktig planering av vår markberedskap för kommande järnvägsinvesteringar. Vi har i Ronneby gjort en hel del, men mycket återstår. Det gäller då inte bara investeringar i järnvägar utan också i kringliggande kollektivtrafikinvesteringar. Exempel på detta är att underlätta ett ökat kollektivtrafikresande från Johannishus genom att det byggs en cykelväg mellan Listerby och Johannishus. Medel från vägsatsningar, tex förbifarter Backaryd och Hallabro, till investeringar i ytterligare en mötesplats på Kustbanan bör också vara möjligt att genomföra.
Susannes tredje fråga är om jag för diskussioner med Miljöpartiet angående framtiden för inrikesflyget i Ronneby. Svaret är att det jag nu har redovisats är diskussioner som förts mellan företrädare för de politiska partier som är representerade i fullmäktige i Ronneby. Jag har fört motsvarande resonemang i Region Blekinge. Jag har under mandatperioden i en rapport ”Politik för en ny balanspunkt” medverkat till att sätta större fokus på klimatfrågan inom olika politikområden. Sammantaget har jag uppfattat att de synpunkter och förslag jag fört fram delas i stor utsträckning av Miljöpartiets företrädare i Blekinge och Ronneby.
JanAnders Palmqvist
Kommunstyrelsens ordförande
tisdag 24 augusti 2010
5 på listan
Här är vi, fem av oss Moderater som vill förändra villkoren för invårnarna i Ronneby kommun.
Claes Diurhuus Gundersen, Roger Fredriksson,
Lena Karstensson, Lennart Förberg och så jag.
onsdag 18 augusti 2010
Del två
Palliativ vård definieras av WHO som en aktiv helhetsvård av den svårt sjuka och döende patienten och dennas närstående, genom ett tvärfackligt sammansatt vårdlag vid en tidpunkt när förväntningarna inte längre är att bota och när behandling inte längre kan förlänga livet.
Målet för palliativ vård är att nå högsta möjliga livskvalitet för både patient och närstående. Högsta möjliga livskvalitet kan bara definieras av patienterna och de närstående själva.
Livets slutskede ska upplevas på ett medmänskligt och värdigt sätt! Grundläggande är respekt för den personliga integriteten, hög omvårdnadskvalitet,optimal symtomlindring och med-mänskligt anhörigstöd. Vidare att de sjuka har möjlighet att välja och bestämma själva var de vill tillbringa sina sista dagar. De möjligheter som i dag står till buds är oftast sjukhusvård, särskilt kommunalt boende eller det egna hemmet. Nackdelar med sjukhusvård kan vara en stressande vårdmiljö, långt avstånd från de anhöriga och brist på nödvändig lugn och ro.
Höstsol i Ronneby är en avdelning skapad för att på ett mycket kompetent och värdigt sätt ta hand om personer i livets slutskede. Höstsol har uppmärksammats som en nära idealisk pallia-tiv enhet av Landstingsförbundet för några år sedan.
Att Höstsol har förlorat betydande resurser i Ronnebymajoritetens budget 2010 är i sig mycket oroande. Oerhört värdefull kunskap och erfarenhet löper risken att gå förlorad. Istället bor-de verksamheten kunna utvecklas till en resurs för hela Blekinge. Även om övriga kommuner just nu inte är intresserade av att köpa platser, får man inte ge upp tanken på att i ett framtida perspektiv kan man där skapa ett kompetenscentrum som landstinget, andra kommuner och regioner kan dra nytta och lärdom av.
Det har även i debatten sagts att Höstsol inte är någon lagstadgad verksamhet och att detta skulle vara en orsak till neddragning. Det är emellertid en verksamhet med stort värde för de patienter och anhöriga, och således en angelägen kommunal verksamhet. Neddragningen kan således prövas mot annan icke lagstadgad verksamhet utanför omsorgens ansvar, om resurserna inte räcker i slutändan. Sådan prövning har mig veterligt inte gjorts.
Därför ställer jag mig mycket frågande till Bo Johanssons kommentar angående Höstsol som Per Eriksson skriver om i sin blogg ”Sköne Per i viken”. Hur är det ställt med empatin för medmänniskor? Är det värdigt omsorgsnämndens ordförande att fälla sådana kommentarer till sina medarbetare?
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5665094
Målet för palliativ vård är att nå högsta möjliga livskvalitet för både patient och närstående. Högsta möjliga livskvalitet kan bara definieras av patienterna och de närstående själva.
Livets slutskede ska upplevas på ett medmänskligt och värdigt sätt! Grundläggande är respekt för den personliga integriteten, hög omvårdnadskvalitet,optimal symtomlindring och med-mänskligt anhörigstöd. Vidare att de sjuka har möjlighet att välja och bestämma själva var de vill tillbringa sina sista dagar. De möjligheter som i dag står till buds är oftast sjukhusvård, särskilt kommunalt boende eller det egna hemmet. Nackdelar med sjukhusvård kan vara en stressande vårdmiljö, långt avstånd från de anhöriga och brist på nödvändig lugn och ro.
Höstsol i Ronneby är en avdelning skapad för att på ett mycket kompetent och värdigt sätt ta hand om personer i livets slutskede. Höstsol har uppmärksammats som en nära idealisk pallia-tiv enhet av Landstingsförbundet för några år sedan.
Att Höstsol har förlorat betydande resurser i Ronnebymajoritetens budget 2010 är i sig mycket oroande. Oerhört värdefull kunskap och erfarenhet löper risken att gå förlorad. Istället bor-de verksamheten kunna utvecklas till en resurs för hela Blekinge. Även om övriga kommuner just nu inte är intresserade av att köpa platser, får man inte ge upp tanken på att i ett framtida perspektiv kan man där skapa ett kompetenscentrum som landstinget, andra kommuner och regioner kan dra nytta och lärdom av.
Det har även i debatten sagts att Höstsol inte är någon lagstadgad verksamhet och att detta skulle vara en orsak till neddragning. Det är emellertid en verksamhet med stort värde för de patienter och anhöriga, och således en angelägen kommunal verksamhet. Neddragningen kan således prövas mot annan icke lagstadgad verksamhet utanför omsorgens ansvar, om resurserna inte räcker i slutändan. Sådan prövning har mig veterligt inte gjorts.
Därför ställer jag mig mycket frågande till Bo Johanssons kommentar angående Höstsol som Per Eriksson skriver om i sin blogg ”Sköne Per i viken”. Hur är det ställt med empatin för medmänniskor? Är det värdigt omsorgsnämndens ordförande att fälla sådana kommentarer till sina medarbetare?
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5665094
Del ett
Ett av underlagen för hur landsting och kommun skall organisera vården inom sin region/distrikt finns i den offentliga utredningen, SOU- Vårdens svåra val 1995:5.
Detta parlamentariska beslut utgör en uttalad ståndpunkt att prioritera vården i livets slutskede. Flera utredningar har redovisats under åren och i den senaste från 2009 om en nationell cancerstrategi finns förslag om strategier för utveckling av den palliativa vården.
Cirka en tredjedel av alla som avlider i vårt land har behov av specialiserad palliativ vård med allt från kvalificerad smärtlindring till psykosocialt stöd. Det är alltid patentens symtom och behov som ska vara vägledande för vården inte vårdens organisation. Där av dessa funderingar.
Är 10 vårdplatser för specialiserad/avancerad palliativ vård i sluten vårdform i Blekinge optimalt när det totala antalet avlidna är ca 1700/år?
Som en jämförelse kan nämnas att i Kronoberg finns 55 vårdplatser baserade på ca 1850avlidna, Kalmar har 50 vårdplatser baserade på ca 2800 avlidna och Halland har 294 vårdplatser baserat på ca 2800 avlidna enligt Palliativguiden 2010 som är sammanställt av nationella rådet för palliativ vård.
De 10 vårdplatser som i dagsläget finns i Blekinge håller en mycket hög klass, dessvärre har neddragningar genomförts, bl. a i Ronneby Kommun. Frågan som då infinner sig är, finns det en genomtänkt analys av behoven av palliativ vård via samverkan mellan kommunerna och Landstinget Blekinge?
I de flesta delar av vårt land finns en större andel hemsjukvårdsplatser än slutensjukvårdsplatser, vilket är rimligt utifrån patientens behov och deras önskemål om var de vill vårdas i livets slutskede, men för att det skall finnas en reell möjlighet för människor att välja vårdplats bör det också finnas god tillgång till slutenvårdsplatser med hög kompetens. Jag vet att det är svårt att säkert uttala sig om hur stort behovet av platser för specialiserad/ avancerad palliativ vård är i Blekinge men jämfört med andra delar av Sverige ter det sig en smula underligt att Blekinge har så få.
Det bör understrykas att eftersom Landstinget Blekinge strävar efter jämlik vård bör det i konsekvensens namn också innebära lika vård i livets slutskede oavsett om man bor i Kalmar, Kronoberg, Halland eller Blekinge.
Detta parlamentariska beslut utgör en uttalad ståndpunkt att prioritera vården i livets slutskede. Flera utredningar har redovisats under åren och i den senaste från 2009 om en nationell cancerstrategi finns förslag om strategier för utveckling av den palliativa vården.
Cirka en tredjedel av alla som avlider i vårt land har behov av specialiserad palliativ vård med allt från kvalificerad smärtlindring till psykosocialt stöd. Det är alltid patentens symtom och behov som ska vara vägledande för vården inte vårdens organisation. Där av dessa funderingar.
Är 10 vårdplatser för specialiserad/avancerad palliativ vård i sluten vårdform i Blekinge optimalt när det totala antalet avlidna är ca 1700/år?
Som en jämförelse kan nämnas att i Kronoberg finns 55 vårdplatser baserade på ca 1850avlidna, Kalmar har 50 vårdplatser baserade på ca 2800 avlidna och Halland har 294 vårdplatser baserat på ca 2800 avlidna enligt Palliativguiden 2010 som är sammanställt av nationella rådet för palliativ vård.
De 10 vårdplatser som i dagsläget finns i Blekinge håller en mycket hög klass, dessvärre har neddragningar genomförts, bl. a i Ronneby Kommun. Frågan som då infinner sig är, finns det en genomtänkt analys av behoven av palliativ vård via samverkan mellan kommunerna och Landstinget Blekinge?
I de flesta delar av vårt land finns en större andel hemsjukvårdsplatser än slutensjukvårdsplatser, vilket är rimligt utifrån patientens behov och deras önskemål om var de vill vårdas i livets slutskede, men för att det skall finnas en reell möjlighet för människor att välja vårdplats bör det också finnas god tillgång till slutenvårdsplatser med hög kompetens. Jag vet att det är svårt att säkert uttala sig om hur stort behovet av platser för specialiserad/ avancerad palliativ vård är i Blekinge men jämfört med andra delar av Sverige ter det sig en smula underligt att Blekinge har så få.
Det bör understrykas att eftersom Landstinget Blekinge strävar efter jämlik vård bör det i konsekvensens namn också innebära lika vård i livets slutskede oavsett om man bor i Kalmar, Kronoberg, Halland eller Blekinge.
Utifrån två olika inlägg kommer jag att föra ett resonemang angående den palliativa vården i Blekinge och i Ronneby.
Del ett handlar om hur det ser ut i Blekinge i förhållande till övriga Sverige. Inte något att slå sig för bröstet över. Man kan med rätta konstatera att är man sist så kan det ju bara bli bättre eller? Del två handlar om Höstsol en fantastisk avdelning för palliativ vård i Ronneby.
tisdag 17 augusti 2010
Empati ett starkt ord vars innebörd vi allt för ofta glömmer
Definitionen av empatisk förmåga består i den psykologiska forskningsdisciplinen av följande tre delar:
Att förstå någon annans tankar och känslor.
Att kunna känna det den andra personen känner.
Att göra något konkret för att den andra personens välbefinnande ska öka.
Att förstå någon annans tankar och känslor.
Att kunna känna det den andra personen känner.
Att göra något konkret för att den andra personens välbefinnande ska öka.
Dagens ordspråk
Hemligheten bakom framgång ligger inte i att göra sitt jobb, utan att upptäcka den som är lämplig att göra det.
Okänd
Okänd
Lika vård på lika villkor
När det gäller vårdens tillgänglighet och kvalitet ur ett genusperspektiv finns många studier och rapporter gjorda som snabbt tar oss ur villfarelsen av att Sverige är jämställt. Att komma till rätta med omedvetna könsfördomar är alltså en inte alltför enkel uppgift för sjukvård och forskning. Inte desto mindre är det nödvändig ur en rättviseaspekt och för att förbättra vårdens kvalitet. Därför verkar vi moderater för att synliggöra hur olika, kvinnor och män behandlas i vården, för att målet om likvärdig vård mellan könen ska uppnås. Det är också upp till de enskilda landstingen och regionerna att arbeta i den riktningen. Det är endast då vi kan säga att i Sverige får alla patienter lika vård på lika villkor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)