I dagens Samhälle 40.2010 kan man läsa om att förvaltningsrätten slår fast att reservation inte räcker för ansvarsfrihet utan det är kommun/landstingsfullmäktige som avgör vem eller vilka som inte beviljas ansvarsfrihet. Grunden är att nämnder och styrelser har ett kollektivt ansvar.
Att bevilja eller vägra ansvarsfrihet för enskild ledamot sker
endast undantagsvis och konstaterar att då måste en tydlig
mening och reservation för eget förslag finnas.
Det gäller att veta vad man är med och beslutar om.
söndag 12 december 2010
torsdag 9 december 2010
Jag syftar naturligtvis på äpplen och päron
Jag tror inte att det var meningen att det skulle låta som det lät i går på lokalnyheterna och ibland kan inte jag låta bli att reflektera över hur saker och ting blir som det blir.
Det politiska väderkornet har lämnat Socialdemokraterna i Landstinget Blekinge, det är i alla fall min hypotes. Man borde dragit öronen åt sig när Petronella Pettersson Centerpartiet i Landstingsstyrelsen opponerade sig mot sänkt milersättning till de sjuka och bibehållen milersättning för politiker men inte, utan fortsatte att framhärda i landstingsfullmäktige att det var ett beslut för att värna om miljön.
Hallå klart att vi ska värna om miljön men det skall även politiker göra i jämlikhetens namn. Samtidigt som jag anser att sjuka inte är de som skall gå i täten för miljön utan i täten för att få hjälp, vård och omsorg. Så åter till äpplen och päron, vem är det som är päron i sammanhanget tro?
onsdag 8 december 2010
Bäva måne rekryterarna!
Som säkert många vet så ska 300 bort från Landstinget Blekinge och nu är det nog så att många av dessa har ett yrke där minst varannan kommer att gå i pension fram till 2025.
Därför tror jag att ett samlat grepp över landstingets personal och dess kunskaper måste göras och det ganska snart så att vi inte hamnar i ett akutläge och inser att ingen kompetent vårdpersonal finns att tillgå. Jag säger det nu i förebyggande syfte.
Arbetsförmedlingen har sammanställt en lista över de ca 1,6 miljoner personer där flest väntas gå i pension de närmaste åren och vården är den bransch som dominerar .
Tio i topp i procent
1 Speciallärare 66
2 Distriktssköterska 65
3 Tandsköterska 61
4 Barnsjuksköterska 58
5 Gymnasielärare yrkesämnen 56
6 Barnmorska 55
7 Biomedicinska analytiker 55
8 Sjuksköterska, psykiatri 54
9 Tandläkare 54
10 Röntgensjuksköterska 51
Därför tror jag att ett samlat grepp över landstingets personal och dess kunskaper måste göras och det ganska snart så att vi inte hamnar i ett akutläge och inser att ingen kompetent vårdpersonal finns att tillgå. Jag säger det nu i förebyggande syfte.
Arbetsförmedlingen har sammanställt en lista över de ca 1,6 miljoner personer där flest väntas gå i pension de närmaste åren och vården är den bransch som dominerar .
Tio i topp i procent
1 Speciallärare 66
2 Distriktssköterska 65
3 Tandsköterska 61
4 Barnsjuksköterska 58
5 Gymnasielärare yrkesämnen 56
6 Barnmorska 55
7 Biomedicinska analytiker 55
8 Sjuksköterska, psykiatri 54
9 Tandläkare 54
10 Röntgensjuksköterska 51
tisdag 7 december 2010
"Skyddsglasögon"
Nu gäller det att sätta på alla tänkbara skydd, så man håller sig flytande.
Saknar visserligen flytvästen på bilden men den ska på, var så säker. Ingen vet vad som händer i vår senaste såpa Landstinget Blekinge.
måndag 6 december 2010
Inget nytt under solen.
Undrar om någon som jobbar på "golvet" blev förvånad när BLT skrev att att 300 på landstinget i Blekinge skulle få gå. I alla fall inte jag. Det förefaller som om vissa tror att vården kan bedrivas från datorer och skrivbord. Det där med att vårda patienter är inget som de styrande prioriterar. Nej Projekt hit och projekt dit, omstrukturering och omorganisation för miljontals kronor och där till fler chefsnivår med skyhöga löner utan ansvar, för att delegationen är borttagen, Det är melodin för ett sjunkande skepp. Nu väntar vi bara på nästa korkade idé om hur sjukvården ska spara pengar.
fredag 3 december 2010
Rättvis vård gäller inte alla.
Det har hänt mycket de senaste 20 åren. Som patient har man fått en mycket starkare ställning i vården. Framför allt för att lagen har skärpts så att en rad skyldigheter för vårdgivare och vårdpersonal har skrivits in i sjukvårdslagstiftningen.
Dessa patienträttigheter handlar bland annat om krav på kvalitet, säkerhet och trygghet, men också om bemötande och integritet, att jag som patient ska får viktig information och möjlighet att välja. Ändå så är det stora skillnader i väntetider, medicinsk behandlingspraxis och förekomst av vårdrelaterade skador över hela landet.
I Blekinge har hälso- och sjukvården höga ambitioner. Vi talar ofta om att vården skall vara rättvis och tillgänglig oavsett var i Blekinge man bor. Alla medborgare och patienter ska känna trygghet i att alltid få en bra vård, oavsett ekonomiska resurser, och att individens tillgång till vårdinsatser ska vara oberoende av kön, enisk ursprung eller ålder.
Är det så? Nej jag tror inte det. Jag syftar på att alla inte kan åka kollektivt eftersom kollektivtrafiken inte finns överalt i Blekinge. Då är man hänvisad till bilen men med lägre milersättning än oss politiker, 13 kr till de som måste uppsöka sjukvåreden och 29 kr till politikerna. För mig är det ingen rättvisa.
Det är säkert ingen nyhet men det finns utvärderingar och uppföljningar gjorda av Socialstyrelsen som ex visar att kvinnor i betydligt större omfattning än män, uppsöker läkare och oftare drabbas av kvalitetsbrister och problem i vården. Ett annat exempel är depression, som ofta drabbar kvinnor, men det är männen som står för större delen av de fullbordade självmorden.
Jag menar att vi måste fundera på Vilka behov finns? Vad kan vi ge? Och vad har vi råd med? Här har sjukvården mycket att arbeta med då det är upp till de enskilda landstingen och regionerna att arbeta i riktning för jämställd vård.
Vår uppgift att komma till rätta med omedvetna fördomar är alltså en inte alltför enkel uppgift, det är lätt att missa de små tingen. Inte desto mindre är det nödvändig att förbättra vårdens kvalitet för alla, oberoende av var i Blekinge man bor, vilket kön, vilka ekonomiska resurser, enisk ursprung eller ålder man har.
Vi måste våga uppmärksamma och motverka skillnader i hela vårdens bemötande. Det är då vi kan säga att i Sverige och i här i Blekinge får alla patienter lika vård på lika villkor.
Dessa patienträttigheter handlar bland annat om krav på kvalitet, säkerhet och trygghet, men också om bemötande och integritet, att jag som patient ska får viktig information och möjlighet att välja. Ändå så är det stora skillnader i väntetider, medicinsk behandlingspraxis och förekomst av vårdrelaterade skador över hela landet.
I Blekinge har hälso- och sjukvården höga ambitioner. Vi talar ofta om att vården skall vara rättvis och tillgänglig oavsett var i Blekinge man bor. Alla medborgare och patienter ska känna trygghet i att alltid få en bra vård, oavsett ekonomiska resurser, och att individens tillgång till vårdinsatser ska vara oberoende av kön, enisk ursprung eller ålder.
Är det så? Nej jag tror inte det. Jag syftar på att alla inte kan åka kollektivt eftersom kollektivtrafiken inte finns överalt i Blekinge. Då är man hänvisad till bilen men med lägre milersättning än oss politiker, 13 kr till de som måste uppsöka sjukvåreden och 29 kr till politikerna. För mig är det ingen rättvisa.
Det är säkert ingen nyhet men det finns utvärderingar och uppföljningar gjorda av Socialstyrelsen som ex visar att kvinnor i betydligt större omfattning än män, uppsöker läkare och oftare drabbas av kvalitetsbrister och problem i vården. Ett annat exempel är depression, som ofta drabbar kvinnor, men det är männen som står för större delen av de fullbordade självmorden.
Jag menar att vi måste fundera på Vilka behov finns? Vad kan vi ge? Och vad har vi råd med? Här har sjukvården mycket att arbeta med då det är upp till de enskilda landstingen och regionerna att arbeta i riktning för jämställd vård.
Vår uppgift att komma till rätta med omedvetna fördomar är alltså en inte alltför enkel uppgift, det är lätt att missa de små tingen. Inte desto mindre är det nödvändig att förbättra vårdens kvalitet för alla, oberoende av var i Blekinge man bor, vilket kön, vilka ekonomiska resurser, enisk ursprung eller ålder man har.
Vi måste våga uppmärksamma och motverka skillnader i hela vårdens bemötande. Det är då vi kan säga att i Sverige och i här i Blekinge får alla patienter lika vård på lika villkor.
söndag 21 november 2010
Miljonrullningen i Landstinget
Återigen kan man läsa om miljonrullningen i Landstinget Blekinges största del sjukvården, i både bloggar och i tidningar. Jag som landstingsanställd blir i alla fall inte förvånad, vi som är det så kallade fotfolket har för länge sedan förstått att ekonomin är i svängning, nyhet vadå! Det konstiga är att ingen säger något eller tar ställning för det som är det viktigaste inom sjukvården, vare sig politiker eller andra väl insatta människor, jag talar naturligtvis om patientsäkerheten.
Om jag förstått allt rätt, så har en stor omorganisation genomförts för att på så sätt minska kostnaderna. Flera konsulter har varit inblandade med mycket stora kostnader som konsekvens, vi snackar miljonbelopp och inte nog med det, i de nivåerna är det tvingande med upphandling, men det struntat tydligen vissa i. Många människor har under lång tid svävat i ovisshet om de ska få stanna eller om de ska bli tvungna att gå ut i en oviss arbetslöshet men så till slut, efter många konsulters konsultande och miljontals kronor rikare tas det viktiga beslutet.
Hundratals medarbetare som arbetar med det absolut viktigaste på golvet, ja just det patienterna ska sägs upp. Hallå där, om vi ska kunna få ta del av ex kö- miljarden och andra stimulanspaket så kan vi inte besätta den vårdande personalen med tjänstemän det begriper en 10 åring men tydligen inte de styrande.
Så när jag sitter här i min kammare och funderar på vad som händer blir jag så fruktansvärt frustrerad. Ingen, absolut ingen frågar de som faktiskt vet utan antar utifrån deras verklighet att de vet. Då är det inte så konstigt att det blir som det blir, total kaos. Ja ta det för vad ni vill, det är i alla fall mina funderingar och tills någon bevisat motsatsen så tror jag på den.
Om jag förstått allt rätt, så har en stor omorganisation genomförts för att på så sätt minska kostnaderna. Flera konsulter har varit inblandade med mycket stora kostnader som konsekvens, vi snackar miljonbelopp och inte nog med det, i de nivåerna är det tvingande med upphandling, men det struntat tydligen vissa i. Många människor har under lång tid svävat i ovisshet om de ska få stanna eller om de ska bli tvungna att gå ut i en oviss arbetslöshet men så till slut, efter många konsulters konsultande och miljontals kronor rikare tas det viktiga beslutet.
Hundratals medarbetare som arbetar med det absolut viktigaste på golvet, ja just det patienterna ska sägs upp. Hallå där, om vi ska kunna få ta del av ex kö- miljarden och andra stimulanspaket så kan vi inte besätta den vårdande personalen med tjänstemän det begriper en 10 åring men tydligen inte de styrande.
Så när jag sitter här i min kammare och funderar på vad som händer blir jag så fruktansvärt frustrerad. Ingen, absolut ingen frågar de som faktiskt vet utan antar utifrån deras verklighet att de vet. Då är det inte så konstigt att det blir som det blir, total kaos. Ja ta det för vad ni vill, det är i alla fall mina funderingar och tills någon bevisat motsatsen så tror jag på den.
torsdag 18 november 2010
Välfärdens medarbetare
I flera artiklar i tidningar samt blogginlägg på nätet har många gjort sakliga och kraftfulla konstaterande om välfärden och om moderaternas roll. Jag i min tur kan konstatera att jag delar flera av dessa åsikter. Här nedan kommer en salig blandning varvat med mina egna tankar .
Jag väljer att citera Sofia Arkelsten när hon skriver i DN debatt att: Det är avgörande att partiet går vidare med förnyelsearbetet. Men det finns skäl för oss att vara självkritiska på flera områden. Vi har inte lyckats väcka tillräcklig nyfikenhet eller förtroende för Moderaterna bland välfärdens medarbetare. En viktig pusselbit inför nästa val är därför en fortsatt stark moderat närvaro i välfärdsverksamheterna och visst har hon rätt i sak.
Jag för min det tror dock inte att det räcker, utmaningen som jag ser det är att få hela partiet att ta till sig av förnyelsearbetet. Vi på lokal och regional nivå måste våga fullfölja förnyelsen. Det kommer att innebära att nya människor släppas fram och att det fortsatta förnyelsearbetet inom just välfärdsfrågorna måste grundläggas och drivas ur ett lokalt regionalt perspektiv. Vi kan inte vara ett parti som alltid förknippas med privatisering utan bli ett parti som framstår som en garant för välfärdspolitiken där vi klart och tydligt slår vakt om både medarbetarna och patienterna inom vården.
Landstingsvalen handlar huvudsakligen om sjukvårdsfrågor och i riksdagsvalet 2010 vallokalsundersökning som sedan en tid tillbaka görs vid varje val, ställs frågan, vilken betydelse hade sjukvården för ditt val av parti i riksdagsvalet idag? Där kan man se en minskning från 64 % 2002 till 49 % 2010. Detta är en minskning men, det som ter sig mer oroande är den nedåtgående trenden. Denna trend visar på risken för minskat intresse för just landstingsvalen, det är ju där många av välfärdsfrågorna hanteras.
Tyvärr kan jag konstatera att vi moderater inte lyckats fullt ut med att öka förtroendet i flera av välfärdsfrågorna. Det är mycket tydligt att Socialdemokraterna har fortsatt förtroende just där, när man för övrigt är nära en kollapsa på riksnivå.
Vad kan vi då göra för att väcka tillräcklig nyfikenhet för att öka vårt väljarstöd inom välfärdsfrågorna? Personligen tror jag att det handlar om att våga ta striden för bra arbetsvillkor för anställda inom vård- och omsorgsyrken. Först genom att föra en politik som värnar om högre löner och rätt till heltidstjänster för anställda i kommuner och landsting kommer vi moderater att bli relevanta för just dessa personer som är välfärdens medarbetare och oftast tillika kvinnor.
Jag väljer att citera Sofia Arkelsten när hon skriver i DN debatt att: Det är avgörande att partiet går vidare med förnyelsearbetet. Men det finns skäl för oss att vara självkritiska på flera områden. Vi har inte lyckats väcka tillräcklig nyfikenhet eller förtroende för Moderaterna bland välfärdens medarbetare. En viktig pusselbit inför nästa val är därför en fortsatt stark moderat närvaro i välfärdsverksamheterna och visst har hon rätt i sak.
Jag för min det tror dock inte att det räcker, utmaningen som jag ser det är att få hela partiet att ta till sig av förnyelsearbetet. Vi på lokal och regional nivå måste våga fullfölja förnyelsen. Det kommer att innebära att nya människor släppas fram och att det fortsatta förnyelsearbetet inom just välfärdsfrågorna måste grundläggas och drivas ur ett lokalt regionalt perspektiv. Vi kan inte vara ett parti som alltid förknippas med privatisering utan bli ett parti som framstår som en garant för välfärdspolitiken där vi klart och tydligt slår vakt om både medarbetarna och patienterna inom vården.
Landstingsvalen handlar huvudsakligen om sjukvårdsfrågor och i riksdagsvalet 2010 vallokalsundersökning som sedan en tid tillbaka görs vid varje val, ställs frågan, vilken betydelse hade sjukvården för ditt val av parti i riksdagsvalet idag? Där kan man se en minskning från 64 % 2002 till 49 % 2010. Detta är en minskning men, det som ter sig mer oroande är den nedåtgående trenden. Denna trend visar på risken för minskat intresse för just landstingsvalen, det är ju där många av välfärdsfrågorna hanteras.
Tyvärr kan jag konstatera att vi moderater inte lyckats fullt ut med att öka förtroendet i flera av välfärdsfrågorna. Det är mycket tydligt att Socialdemokraterna har fortsatt förtroende just där, när man för övrigt är nära en kollapsa på riksnivå.
Vad kan vi då göra för att väcka tillräcklig nyfikenhet för att öka vårt väljarstöd inom välfärdsfrågorna? Personligen tror jag att det handlar om att våga ta striden för bra arbetsvillkor för anställda inom vård- och omsorgsyrken. Först genom att föra en politik som värnar om högre löner och rätt till heltidstjänster för anställda i kommuner och landsting kommer vi moderater att bli relevanta för just dessa personer som är välfärdens medarbetare och oftast tillika kvinnor.
Kvinnor som har ett jobb med hög anspänning har en ökad risk att få allvarliga hjärtsjukdomar.
I webbtidningen duochjobbet.se
Kan man läsa i en artickel skriven av Hans Lundgren Reporter/webbredaktör att i en ny studie, bland drygt 17 000 kvinnor i USA, som följts under en tioårsperiod fann forskarna en tydligt ökad risk för kvinnor som hade ett jobb med höga krav men med lite kontroll över arbetsuppgifterna.
Risken för dem att drabbas av en allvarlig hjärtsjukdom var 40 procent högre än för kvinnor som inte hade ett så ansträngande jobb. För hjärtattack var risken 88 procent högre.
Tidigare studier har visat på samma tendenser för män.
Forskarna konstaterar att även oron för att förlora sitt jobb hade ett samband med riskfaktorer som kan leda till hjärtbesvär, som t ex högt blodtryck och viktökning. Det fanns dock inget direkt samband mellan denna osäkerhet och allvarliga hjärtsjukdomar, enligt studien.
Det är bara att konstatera att, det bästa jobb man kan ha som kvinna är ett jobb med låga krav och hög kontroll av arbetsuppgifterna :)
Kan man läsa i en artickel skriven av Hans Lundgren Reporter/webbredaktör att i en ny studie, bland drygt 17 000 kvinnor i USA, som följts under en tioårsperiod fann forskarna en tydligt ökad risk för kvinnor som hade ett jobb med höga krav men med lite kontroll över arbetsuppgifterna.
Risken för dem att drabbas av en allvarlig hjärtsjukdom var 40 procent högre än för kvinnor som inte hade ett så ansträngande jobb. För hjärtattack var risken 88 procent högre.
Tidigare studier har visat på samma tendenser för män.
Forskarna konstaterar att även oron för att förlora sitt jobb hade ett samband med riskfaktorer som kan leda till hjärtbesvär, som t ex högt blodtryck och viktökning. Det fanns dock inget direkt samband mellan denna osäkerhet och allvarliga hjärtsjukdomar, enligt studien.
Det är bara att konstatera att, det bästa jobb man kan ha som kvinna är ett jobb med låga krav och hög kontroll av arbetsuppgifterna :)
fredag 22 oktober 2010
Det är bara att lyfta på hatten för gammelmedia.
Många trodde att valet 2010 skulle bli det stora genombrottet för politik i sociala medier. Men så blev det inte. Endast en av 20 väljare har besökt något partis hemsida. Ännu färre har följt valrörelsen via Facebook eller Twitter.
:D
:D
lördag 16 oktober 2010
Fortsatt manlig dominans i statliga utredningar
Kan inte hjälpa att jag är lite kritisk, det handlar ytterst om jämställdhet. Teori kontra praktik. Som samhällsengagerad kan man ju inte alltid gilla allt.
I en utredning http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/19/96/79643cea.pdf
har tidningen Riksdag & departement gjort en sammanställning och den är mycket tydlig.
Där står att den manliga dominansen inom regeringens utredningsväsende är påtaglig. Drygt 65 procent av samtliga ordföranden i statliga kommittéer är män. Även bland ledamöter och sakkunniga är en majoritet män. Däremot dominerar kvinnorna bland sekreterarna.
Men variationerna mellan departementen är stora. Starkast ställning har manliga kommittéordförande på utrikesdepartementet och finansdepartementet där 85 procent är män och 15 kvinnor. En siffra som dessutom har blivit ojämnare jämfört med 2008.
Försvarsdepartementet är en annan manlig bastion. Där är sju av tio utredningsordföranden män.
Ett departement uppvisar en kraftig kvinnlig överrepresentation – kulturdepartementet, där hela 86 procent av ordförandena är kvinnor.
Chef för integrations- och jämställdhetsdepartementet är Nyamko Sabuni (FP). Hon brukar betona att hon inte är feminist. Däremot basar hon över ett departement där en majoritet av utredarna, även på ordförandeposterna, är just kvinnor.
Vi har alltså en finansminister som är uttalad feminist men som huvudsakligen väljer män till sina utredningar och en integrations- och jämställdhetsminister som inte är feminist, men som mest anlitar kvinnliga utredare.
En annan minister som brukar bekänna sig åt feminismen, jordbruksminister Eskil Erlandsson, styr över ett departement som kraftigt domineras av manliga kommittéordföranden men där de kvinnliga sekreterarna utgör en majoritet.
Socialminister Göran Hägglund brukar vinnlägga sig om att ta avstånd från feminismen. Men könssammansättningen på hans utredningar vittnar om raka motsatsen: i socialdepartementet utredningar tillsätts exakt lika många kvinnor som män. Till och med på ordförandeposterna är det jämnt så det förslår: 53 procent kvinnor och 47 procent män.
Ska alltså slutsatsen bli att en feministisk minister tenderar att anställa i huvudsak män, i synnerhet på de högra tjänsterna, medan en icke-feministisk minister agerar mycket mer jämställt vid rekryteringen av medarbetare i en utredning?
Christina Bergqvist, docent i statskunskap vid Uppsala universitet, anser att den slutsatsen kan vara något djärv. Däremot, menar hon, råder det inget tvivel om att uppdelningen fortfarande står mellan ”mjuka” och ”hårda” frågor, mellan typiskt manliga och typiskt kvinnliga områden.
– Det är knappast en slump att kulturdepartementet har en majoritet av kvinnliga ordföranden. Det följer ett klassiskt mönster som har funnits genom tiderna.
Den sneda könsfördelningen på vissa tyngre departement tycker hon är förvånande med tanke på att departementen uttryckligen är ålagda att beakta just den aspekten.
– Det verkar inte ha skett här. En fråga som exempelvis könsfördelningen av kommittéordförande kan lätt falla mellan stolarna och man går tillbaka till gamla invanda mönster, säger Christina Bergqvist.
En lösning kan vara kvotering. Så sker till exempel inom det norska utredningsväsendet. Men så långt är Christina Bergqvist osäker på om man behöver gå i Sverige.
– De frivilliga jämställdhetsåtgärderna tycker jag ändå i stort sett har fun-gerat bra, även om målet om 50–50 inte har nåtts än. För att nå målet krävs att åtgärderna följs upp.
Kvinnornas marsch in i det statliga utredningsväsendet tog fart på allvar i slutet av 1980- och början 1990-talen. Dessförinnan var antalet kvinnor på dessa poster extremt lätträknade.
I en utredning http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/19/96/79643cea.pdf
har tidningen Riksdag & departement gjort en sammanställning och den är mycket tydlig.
Där står att den manliga dominansen inom regeringens utredningsväsende är påtaglig. Drygt 65 procent av samtliga ordföranden i statliga kommittéer är män. Även bland ledamöter och sakkunniga är en majoritet män. Däremot dominerar kvinnorna bland sekreterarna.
Men variationerna mellan departementen är stora. Starkast ställning har manliga kommittéordförande på utrikesdepartementet och finansdepartementet där 85 procent är män och 15 kvinnor. En siffra som dessutom har blivit ojämnare jämfört med 2008.
Försvarsdepartementet är en annan manlig bastion. Där är sju av tio utredningsordföranden män.
Ett departement uppvisar en kraftig kvinnlig överrepresentation – kulturdepartementet, där hela 86 procent av ordförandena är kvinnor.
Chef för integrations- och jämställdhetsdepartementet är Nyamko Sabuni (FP). Hon brukar betona att hon inte är feminist. Däremot basar hon över ett departement där en majoritet av utredarna, även på ordförandeposterna, är just kvinnor.
Vi har alltså en finansminister som är uttalad feminist men som huvudsakligen väljer män till sina utredningar och en integrations- och jämställdhetsminister som inte är feminist, men som mest anlitar kvinnliga utredare.
En annan minister som brukar bekänna sig åt feminismen, jordbruksminister Eskil Erlandsson, styr över ett departement som kraftigt domineras av manliga kommittéordföranden men där de kvinnliga sekreterarna utgör en majoritet.
Socialminister Göran Hägglund brukar vinnlägga sig om att ta avstånd från feminismen. Men könssammansättningen på hans utredningar vittnar om raka motsatsen: i socialdepartementet utredningar tillsätts exakt lika många kvinnor som män. Till och med på ordförandeposterna är det jämnt så det förslår: 53 procent kvinnor och 47 procent män.
Ska alltså slutsatsen bli att en feministisk minister tenderar att anställa i huvudsak män, i synnerhet på de högra tjänsterna, medan en icke-feministisk minister agerar mycket mer jämställt vid rekryteringen av medarbetare i en utredning?
Christina Bergqvist, docent i statskunskap vid Uppsala universitet, anser att den slutsatsen kan vara något djärv. Däremot, menar hon, råder det inget tvivel om att uppdelningen fortfarande står mellan ”mjuka” och ”hårda” frågor, mellan typiskt manliga och typiskt kvinnliga områden.
– Det är knappast en slump att kulturdepartementet har en majoritet av kvinnliga ordföranden. Det följer ett klassiskt mönster som har funnits genom tiderna.
Den sneda könsfördelningen på vissa tyngre departement tycker hon är förvånande med tanke på att departementen uttryckligen är ålagda att beakta just den aspekten.
– Det verkar inte ha skett här. En fråga som exempelvis könsfördelningen av kommittéordförande kan lätt falla mellan stolarna och man går tillbaka till gamla invanda mönster, säger Christina Bergqvist.
En lösning kan vara kvotering. Så sker till exempel inom det norska utredningsväsendet. Men så långt är Christina Bergqvist osäker på om man behöver gå i Sverige.
– De frivilliga jämställdhetsåtgärderna tycker jag ändå i stort sett har fun-gerat bra, även om målet om 50–50 inte har nåtts än. För att nå målet krävs att åtgärderna följs upp.
Kvinnornas marsch in i det statliga utredningsväsendet tog fart på allvar i slutet av 1980- och början 1990-talen. Dessförinnan var antalet kvinnor på dessa poster extremt lätträknade.
Bodström får full lön och påökt
Thomas Bodström slipper löneavdrag för sin bondpermis från riksdagen. Han får dessutom påökt från den 1 november.
Detta kan man läsa om i Riksdag & departement
http://www.rod.se/politikomraden/demokrati/Bodstrom-far-full-lon-och-paokt/
En underlig ordning kan tyckas.
Detta kan man läsa om i Riksdag & departement
http://www.rod.se/politikomraden/demokrati/Bodstrom-far-full-lon-och-paokt/
En underlig ordning kan tyckas.
tisdag 14 september 2010
För barn är det inte en fråga om glasögon går sönder utan när
I en rapport från Majblomman ”om glasögon och barn”, konstateras att glasögon bör vara en rättighet för alla barn. Jag kan bara beklaga att det tyvärr inte är så. Blekinge är inget undantag. Det är få landsting som subventionerar glasögon efter den dag barnet fyllt sju år, trots att en fullgod syn är mycket viktigt för inlärningen i skolan.
I Landstinget Blekinge beviljas 500-1000 kr till glasögon till
och med sju år och 300kr till och med nitton år Det är rimligt att alla barn garanteras glasögon och då är dessa summor en droppe i havet. Konsekvensen av att inte kunna se bra är att det blir svårt att hänga med i skolan, psykosomatiska besvär som huvudvärk, trötthet och koncentrationssvårigheter kan leda till att de går ut grundskolan med allför bristfälliga kunskaper och får det svårt senare i livet.
Det skulle vara klädsamt om Landstinget Blekinge ändrade dessa barns förutsättningar och ikläder sig rollen som föredöme och införde rimliga bidrag. Det är ju så att om vi ska kunna fortsätta att se oss själva som just föredömen när det gäller välfärdspolitik måste situationen för dessa ekonomiskt utsatta barn förbättras. Jag delar Majblommans krav att beakta synhjälpmedel som medicinsk behandling eller hjälpmedel för en funktionsnedsättning.
En både mänskligt och ekonomiskt lönsam samhällsinvestering för framtiden borde vara att barn och skolungdomar garanteras glasögon när behov föreligger.
I Landstinget Blekinge beviljas 500-1000 kr till glasögon till
och med sju år och 300kr till och med nitton år Det är rimligt att alla barn garanteras glasögon och då är dessa summor en droppe i havet. Konsekvensen av att inte kunna se bra är att det blir svårt att hänga med i skolan, psykosomatiska besvär som huvudvärk, trötthet och koncentrationssvårigheter kan leda till att de går ut grundskolan med allför bristfälliga kunskaper och får det svårt senare i livet.
Det skulle vara klädsamt om Landstinget Blekinge ändrade dessa barns förutsättningar och ikläder sig rollen som föredöme och införde rimliga bidrag. Det är ju så att om vi ska kunna fortsätta att se oss själva som just föredömen när det gäller välfärdspolitik måste situationen för dessa ekonomiskt utsatta barn förbättras. Jag delar Majblommans krav att beakta synhjälpmedel som medicinsk behandling eller hjälpmedel för en funktionsnedsättning.
En både mänskligt och ekonomiskt lönsam samhällsinvestering för framtiden borde vara att barn och skolungdomar garanteras glasögon när behov föreligger.
tisdag 7 september 2010
Budgetberedning
Dags för budgetberedning, en ständigt återkommande punkt i politikens vardag. Mina funderingar just nu handlar mer om hur vi i Alliansen M, C och Rp skall förändra i budgeten på ett trovärdigt sätt om vi vinner valet den 19 september. Vi har ju och har haft Socialdemokratiskt styre i Ronneby sedan urminnes tider. Som utgångspunkt kan jag i alla fall konstatera att underskottet pekar på ca 40 miljoner kronor. Jag kommer säkert att ha anledning att återkomma i frågan.
måndag 6 september 2010
Visst ja! Det är valtider, att få en artikel publicerad är inte det lättaste det är ju många som vill vara med, så även jag.
Då är det bara att försöka hitta de vägar som är möjliga. Detta är min väg att försöka få igång RUT & ROT frågan igen, därför att jag anser att det är en rättvisefråga i första hand och en valfråga i andra hand. Så till min debatt artikel.
Vill inte Jan Anders Palmqvist ha nya arbetstillfällen till Ronneby?
Vänsterkartellen med S i spetsen menar att Rengöring Underhåll Tvätt RUT avdraget ”är dåligt använda skattepengar”. Detta är en konstig motivering,fler företag är lika med fler jobb och det är det som genererar skattepengar, i alla fall i min värld. Tyvärr upplever många av dessa nya entreprenörer motstånd från S, V och Mp, för mig är detta mycket underligt.
Vad är det som säger att Reparation Ombyggnad Tillbyggnad ROT, är bättre än RUT. Kan det ha att göra med att det till mesta delen är kvinnor och invandrare som arbetar med RUT (hushållsnära tjänster)? Att ta bort RUT- avdraget är som att medvetet lägga ner ett vinstdrivande företag! Bara för att det så ska vara.
I Blekinge har 3192 utnyttjat RUT och 11579 ROT- arbete och i Ronneby kommun har 362 utnyttjat RUT och 2086 ROT- arbete. Dessa siffror ökar hela tiden eftersom ansökningarna strömmar in till Skatteverket. Reformen betalar sig själv med råge i slutändan, därför frågar jag dig Jan Anders Palmqvist, varför missunna Ronnebyborna möjligheten till arbetstillfällen och ovärderlig hjälp med vardagens sysslor?
Vill inte Jan Anders Palmqvist ha nya arbetstillfällen till Ronneby?
Vänsterkartellen med S i spetsen menar att Rengöring Underhåll Tvätt RUT avdraget ”är dåligt använda skattepengar”. Detta är en konstig motivering,fler företag är lika med fler jobb och det är det som genererar skattepengar, i alla fall i min värld. Tyvärr upplever många av dessa nya entreprenörer motstånd från S, V och Mp, för mig är detta mycket underligt.
Vad är det som säger att Reparation Ombyggnad Tillbyggnad ROT, är bättre än RUT. Kan det ha att göra med att det till mesta delen är kvinnor och invandrare som arbetar med RUT (hushållsnära tjänster)? Att ta bort RUT- avdraget är som att medvetet lägga ner ett vinstdrivande företag! Bara för att det så ska vara.
I Blekinge har 3192 utnyttjat RUT och 11579 ROT- arbete och i Ronneby kommun har 362 utnyttjat RUT och 2086 ROT- arbete. Dessa siffror ökar hela tiden eftersom ansökningarna strömmar in till Skatteverket. Reformen betalar sig själv med råge i slutändan, därför frågar jag dig Jan Anders Palmqvist, varför missunna Ronnebyborna möjligheten till arbetstillfällen och ovärderlig hjälp med vardagens sysslor?
torsdag 26 augusti 2010
Och så mitt genmäle.
Det märks att det är valtider. Tre korta frågor från mig, blir ett svar på tre tätt skrivna A4-sidor. Det som är förvånande och nydanande i det hela är att svaret kommer från en traditionsbunden socialdemokrat som anammat det rödgröna samarbetet, att han håller ett brandtal för Miljöpartiets politik. ”Ur led är tiden” för att travestera Hamlet.
Det som dock bär upp traditionsbundenheten är oförmågan att se längre än till dagens teknik. Allt handlar om att flyget är förkastligt och ondskefullt, och att tåg är alla goda gåvor till mänskligheten. Sedan utformas handlingsplaner därefter. Visst är det naturligt när VDn på SJ framhåller tågens förträfflighet. Det är hans uppgift. Men vi som är politiker skall kritiskt granska det, och även söka annan information om hur framtiden kan te sig.
Palmqvist nämner i sitt svar att visionerna om höghastighetståg inte kan bli verklighet på ett par årtionden. Jag håller med om det. Det är just visioner och inte några skarpa genomförbara förslag det handlar om. Sådana visioner kommer att stötas och blötas i många olika fora innan de kan bli något genomförbart av det. Redan nu kan jag se vissa svårigheter. Det handlar främst om stamnäten som blir höghastighetsnät. Men matarnäten då? Om vi i Ronneby skall ta oss först till Malmö för att sedan åka höghastighetståg till Stockholm är tidsvinsten uppäten många gånger om. Och det är restiden vi hela tiden vill minimera. Inte minst för arbetsresor. Att ha personal på dyr arbetstid som reser är föga effektivt, och det är inte alltid man kan utföra arbete under den tiden. Av det långa svaret på interpellationen tycker jag mig inte höra något resonemang kring detta.
En annan traditionsbunden egenhet är oförmågan att se hur flyget kan utvecklas till något miljövänligt. Jag har lika lite svar på detta som jag har på frågan om tidsåtgången för matartrafiken till höghastighetståg. Men jag vet att det forskas en hel del, och vad som kommer ut av det vet vi inte. Inte heller om och när, men hux flux kommer troligen något fram. Likaväl som bilindustrin för fulla muggar håller på att hitta alternativ till oljebaserade bränslen håller flygindustrin på med detta. Men forskning är ju nu något av det hemligaste som finns i varje företag, och så länge man inte offentliggjort något är det svårt att ha uppfattningar.
Men låt mig ta några exempel. För 30 år sedan hade vi folkomröstning om kärnkraft. Avfallsfrågan var det som mest stod i fokus då. Idag har vi en helt annan typ av kärnkraftverk än 1980 som gjort att många som då var motståndare har tänkt om. Den kärnkraftsteknik som finns idag har helt andra förutsättningar. Det lär finnas långt gången forskning om hur det utbrända kärnbränslet skall kunna upparbetas och återanvändas. På samma sätt kommer det då och då ut uppgifter om teknikutveckling av flygbränsle. Vad jag menar är att vi inte får låsa fast oss i, vad vi vet idag och smälla på dyra investeringar som mycket väl kan vara värdelösa när de är färdigställda.
Vad är det som säger att höghastighetstågen inte går samma väg till mötes som 80-talets modefluga inom kontorsrationalisering. Det papperslösa kontoret. Ett projekt som fick dagens största svenska företag Ericsson att så när står på öronen. Pappersförbrukningen har knappast gått ner de senaste 25 åren, snarare tvärtom.
Vad är det som säger att inte flygenergifrågan kan gå samma väg till mötes som blindtarmsinflammation. Om man insjuknade på 1800 i detta så var man troligen död dagen efter. Det fanns ingen hjälp att få. Idag är det ett i sammanhanget tämligen simpelt ingrepp som en rutinerad kirurg gör, höll på säga, med förbundna ögonen.
Allt detta är inte frågor vi äger här i Ronneby, men vi måste hålla oss a-jour, med vad som sker, och vad som kan tänkas komma att ske. Vår primära uppgift är , vad som händer de närmaste åren, i det läget vore en nedläggning av flygplatsen i Ronneby ett mångt mycket hårdare slag för Blekinge i allmänhet och Ronneby i synnerhet än vad nedläggningen av de stora industrierna var sammantaget.
Flyget underlättar för internationellt utbyte. Något som inte minst främjar förståelse mellan olika folk och underlättar för enskilda människor att leva sina liv självständigt. Ett sådant exempel är Miljöpartiets eget språkrör Maria Wetterstrand. En partiledare i Sverige som är gift med en vice partiledare i ett systerparti i ett annat land, Finland. En familjebildning som hade varit svår att upprätthålla utan flyg, men som nu är verklighet. Flyget är här ett exempel som gett två personer möjlighet att leva sina liv självständigt, och inte där den ene reduceras till en respektive till den andra.
Det som dock bär upp traditionsbundenheten är oförmågan att se längre än till dagens teknik. Allt handlar om att flyget är förkastligt och ondskefullt, och att tåg är alla goda gåvor till mänskligheten. Sedan utformas handlingsplaner därefter. Visst är det naturligt när VDn på SJ framhåller tågens förträfflighet. Det är hans uppgift. Men vi som är politiker skall kritiskt granska det, och även söka annan information om hur framtiden kan te sig.
Palmqvist nämner i sitt svar att visionerna om höghastighetståg inte kan bli verklighet på ett par årtionden. Jag håller med om det. Det är just visioner och inte några skarpa genomförbara förslag det handlar om. Sådana visioner kommer att stötas och blötas i många olika fora innan de kan bli något genomförbart av det. Redan nu kan jag se vissa svårigheter. Det handlar främst om stamnäten som blir höghastighetsnät. Men matarnäten då? Om vi i Ronneby skall ta oss först till Malmö för att sedan åka höghastighetståg till Stockholm är tidsvinsten uppäten många gånger om. Och det är restiden vi hela tiden vill minimera. Inte minst för arbetsresor. Att ha personal på dyr arbetstid som reser är föga effektivt, och det är inte alltid man kan utföra arbete under den tiden. Av det långa svaret på interpellationen tycker jag mig inte höra något resonemang kring detta.
En annan traditionsbunden egenhet är oförmågan att se hur flyget kan utvecklas till något miljövänligt. Jag har lika lite svar på detta som jag har på frågan om tidsåtgången för matartrafiken till höghastighetståg. Men jag vet att det forskas en hel del, och vad som kommer ut av det vet vi inte. Inte heller om och när, men hux flux kommer troligen något fram. Likaväl som bilindustrin för fulla muggar håller på att hitta alternativ till oljebaserade bränslen håller flygindustrin på med detta. Men forskning är ju nu något av det hemligaste som finns i varje företag, och så länge man inte offentliggjort något är det svårt att ha uppfattningar.
Men låt mig ta några exempel. För 30 år sedan hade vi folkomröstning om kärnkraft. Avfallsfrågan var det som mest stod i fokus då. Idag har vi en helt annan typ av kärnkraftverk än 1980 som gjort att många som då var motståndare har tänkt om. Den kärnkraftsteknik som finns idag har helt andra förutsättningar. Det lär finnas långt gången forskning om hur det utbrända kärnbränslet skall kunna upparbetas och återanvändas. På samma sätt kommer det då och då ut uppgifter om teknikutveckling av flygbränsle. Vad jag menar är att vi inte får låsa fast oss i, vad vi vet idag och smälla på dyra investeringar som mycket väl kan vara värdelösa när de är färdigställda.
Vad är det som säger att höghastighetstågen inte går samma väg till mötes som 80-talets modefluga inom kontorsrationalisering. Det papperslösa kontoret. Ett projekt som fick dagens största svenska företag Ericsson att så när står på öronen. Pappersförbrukningen har knappast gått ner de senaste 25 åren, snarare tvärtom.
Vad är det som säger att inte flygenergifrågan kan gå samma väg till mötes som blindtarmsinflammation. Om man insjuknade på 1800 i detta så var man troligen död dagen efter. Det fanns ingen hjälp att få. Idag är det ett i sammanhanget tämligen simpelt ingrepp som en rutinerad kirurg gör, höll på säga, med förbundna ögonen.
Allt detta är inte frågor vi äger här i Ronneby, men vi måste hålla oss a-jour, med vad som sker, och vad som kan tänkas komma att ske. Vår primära uppgift är , vad som händer de närmaste åren, i det läget vore en nedläggning av flygplatsen i Ronneby ett mångt mycket hårdare slag för Blekinge i allmänhet och Ronneby i synnerhet än vad nedläggningen av de stora industrierna var sammantaget.
Flyget underlättar för internationellt utbyte. Något som inte minst främjar förståelse mellan olika folk och underlättar för enskilda människor att leva sina liv självständigt. Ett sådant exempel är Miljöpartiets eget språkrör Maria Wetterstrand. En partiledare i Sverige som är gift med en vice partiledare i ett systerparti i ett annat land, Finland. En familjebildning som hade varit svår att upprätthålla utan flyg, men som nu är verklighet. Flyget är här ett exempel som gett två personer möjlighet att leva sina liv självständigt, och inte där den ene reduceras till en respektive till den andra.
Svaret från JAn Anders på min interpellation
Interpellationssvar till Susanne Lundgren angående Ronneby flygplats.
Susanne Lundgren ställer i sin interpellation tre stycken frågor till mig med anledning av att Miljöpartiet uttalat att man vill onödiggöra allt inrikesflyg söder om Sundsvall.
Den första frågan lyder; Vilka risker/vilket hot ser JanAnders Palmqvist för Ronneby flygplats framtid?”
Susanne Lundgren skrev sin interpellation i juni 2010, alldeles i början av sommaren. En efterlängtad sommar efter en vinter som vi som bor på delar av det norra halvklotet, USA och Europa, upplevde som bitande kall och med snökaos. Bilden vi har är att det var en extrem vinter, vilket det också var på det viset att det faktiskt när det gäller den globala medeltemperaturen var en av de varmaste vi haft sen vi började mäta temperaturen! Det är en konsekvens av en långsiktig trend av uppvärmning. En uppvärmning som bl.a. är en följd av stigande koldioxidhalter i atmosfären.
Totalt sett kommer uppvärmningen också att innebära att det regnar mer. Exempel på detta har vi sett i sommar i tex Kina och Pakistan. Men vi kommer också att få mer problem med torka. Torra områden kommer att få det ännu torrare. Tyvärr är det ju så att vi i väst, framför allt den rikaste andelen av befolkningen som orsakar mycket av utsläppen, inte vill ändra vårt beteende förrän det drabbar oss själva, oavsett entydiga signaler om att vi måste. En annan konsekvens av en stigande global medeltemperatur är stigande havsnivåer, där även måttliga höjningar av nivån kommer att innebära katastrof för många miljoner människor i fattiga länder.
Men det finns hopp! Även om det verkar svårt att enas politiskt idag går det att motverka klimatförändringarna. Som nästa alla inser handlar det om att drastiskt minska utsläppen av koldioxid. Därför måste vi agera nu. Att undvika göra nödvändiga förändringar i väntan på att de blir akuta förvärrar problemen.
Ett område där investeringar måste göras är inom transportsektorn. Självklart går det att ställa om transporterna till att också de ska bli hållbara. Det första som krävs är en politisk vilja att så ska ske.
Näringslivet och enskilda ska även i fortsättningen ha tillgång till bra kommunikationer, det tror jag ingen ifrågasätter. Men vi kan ana att framtida flyg kommer att stå inför stora utmaningar. Dels att oljepriserna kommer att öka, dels att klimatinsatser av olika slag kommer att göra flyget dyrare och dels att människor blir mindre benägna att flyga pga av ökad medvetenhet. Detta tillsammans med flera andra skäl är ju orsakerna till att allt fler länder är i full gång med att bygga snabbjärnvägar. Vilka konsekvenser detta kommer att få för Ronneby flygplats kan det självklart finnas olika uppfattningar om, men att vi kommer att bli berörda är nog ställt utom allt tvivel.
Med denna bakgrund är det, tycker jag, därför angeläget att investera i järnvägens utveckling. Skapas möjligheter till ökat utbud och kortare restider är förutsättningarna goda för att järnvägsresor, såväl regionala som långväga, kommer att få en ökad efterfrågan. Det första som krävs är en politisk vilja och ambition att åstadkomma en förändring.
Miljöpartiet de gröna framförde till klimatberedningen tre åtgärder när det gällde flyget, varav den ena var att det skulle antas ett mål om att år 2020 ska det svenska inrikesflyget söder om Sundsvall bli onödigt och ersatt med snabbtåg eller andra färdmedel.
Jag tror att detta förslag från början kom från ett seminarium Miljöpartiet anordnade den 5 december 2007. Vid det seminariet var SJ.s VD Jan Forsberg en av inbjudna talare. Rubriken för Forsbergs anförande var just hur SJ ska kunna ersätta allt inrikesflyg söder om Sundsvall
(Gotland undantaget)!
Det angavs också i SJ ABs remissvar till Näringsdepertamentet den9 oktober 2007, angående ”Inriktningsunderlag inför den långsiktiga infrastrukturplaneringen för perioden 2010 -2019.”
I remissvaret anges följande ”I inriktningsplanen behövs en analys av den totala volymen av person- och godstrafik som förväntas 2020. Dagens totala resandemönster visar tydligt var järnvägens trafikökning kommer att ske. SJs bedömning är att volymtillväxten är sådan att det redan under planperioden behövs ett nytt höghastighetsnät. Nätet ska täcka de trafikintensiva stråken Göteborg-Stockholm och Stockholm- Malmö/Köpenhamn med separata banor för 250 km/tim och blandad trafik Göteborg-Malmö och Stockholm-Sundsvall-Umeå. Ett sådant nät kommer att ta över i stort sett alla transporter från inrikesflyg i södra Sverige.”
Vidare anger man i sitt remissvar följande; ” Det är sannolikt att flyget och i synnerhet lågkostnadsutbudet kommer att påverkas av kostnadsökningar och miljökrav och koncentreras till de starkaste trafikstråken med de bästa produktionsförutsättningarna.”
”Fjärrtåg kan med rätt förutsättningar i ett effektivt nätverk, utgöra en stark konkurrent för långväga bilism och inrikesflyg. Det torde vara fullt möjligt att inom något årtionde ersätta allt kortväga inrikesflyg i den södra halvan av Sverige och i de stora stråken förvandla bilresande på längre sträckor till ett irrationellt beteende.”
Jag tror att det är utifrån dessa formuleringar som Miljöpartiet formulerat sin målbild, att onödiggöra allt inrikesflyg söder om Sundsvall.
Jag delar den visionen, men tror att det inom några årtionden inte kommer att bli möjligt att uppnå detta mål för Blekinges del. Därför tror jag att det kommer att finnas behov av Ronneby flygplats under flera decennier framåt. Visionen utgår nämligen från att alla sträckor från orter söder om en linje Östersund – Sundsvall kan trafikeras till och från Stockholm på tre timmar eller mindre. Hotet mot Ronnebys kommunikationer är därför inte visionen, utan i stället att marknaden för flygplatsen viker av andra skäl och att det inte finns några alternativ. Därför är det angeläget att verka för kraftfulla investeringar i järnvägsnätet som även kommer Blekinge till del.
Jag ser gärna att Sydostlänken förverkligas och att det redan i planeringsstadiet tas hänsyn till att det ska vara persontrafik på banan. Jag ser gärna att den sk diagonalen i Skåne, mellan Kristianstad och Höör/Eslöv förverkligas. Jag ser gärna att det blir dubbelspår på Kustbanan, i vart fall delar av den.
Investeringar som alla bidrar till att knyta Ronneby och Blekinge närmre olika storstadsområden. På så sätt blir hela länet attraktivare för olika företag att verka i.
Att inte arbeta för dessa framtidsinvesteringar och enbart nöja sig med att vi har en flygplats tror jag kan bli ödesdigert för länets och därmed kommunens utveckling.
En hållbar utveckling är möjlig. För att nå dit krävs politisk vilja. Men politik är också att välja eftersom nödvändiga resurser inte är obegränsade. Vi har så mycket framför oss som kräver gemensamma insatser. Därför väljer jag investeringar i en hållbar utveckling före fortsätta skattesänkningar.
Därmed går jag över till Susannes andra fråga; ” Vad händer om Miljöpartiets förslag blir verklighet?”
Om all inrikes flygtrafik söder om Sundsvall ska onödiggöras krävs kraftfulla investeringar i järnvägsnätet. Det måste ske både i ett utbyggt höghastighetsnät och kompletterande investeringar i befintligt bannät. Detta kommer att bli ett mycket betydande bidrag till att uppnå de transportpolitiska målen avseende miljö och klimat.
Det kommer också kraftfullt att bidra till att det transportpolitiska målet om tillgänglighet nås. En effektiv fjärrtrafik möjliggör upplevelse och möten mellan människor och skapar därmed förutsättningar för kunskapstillväxt, samverkan och livskvalitet.
När det gäller trafiksäkerheten så innebär en överföring av godstransporter och persontrafik från väg till järnväg att chanserna ökar avsevärt att uppnå 0-visionen beträffande dödade och skadade i vägtrafiken.
Sverige har också ett transportpolitiskt mål om ökad jämställdhet. Undersökningar har visat att tåg är ett transportmedel som uppskattas av kvinnor. Hänsyn till miljö, komfort och att slippa köra bil brukar anges som skäl vid enkäter. Man kan då hävda att järnvägen är ett jämställdhetsfrämjande färdmedel. Slutsatsen blir därför att järnvägsinvesteringar främjar jämställdheten.
Sammantaget gör detta att jag anser att vi bör ta till oss Susannes fråga något omformulerad. Om frågan lyder; Vad bör vi göra för att Miljöpartiets förslag ska bli verklighet och vad kan vi göra i Ronneby?, så får vi ett mer proaktivt förhållningssätt till de stora utmaningar som vi har framför oss.
Jag har redan nämnt angelägna investeringar för Blekinge och Ronnebys del i Sydostlänken, diagonalen i Skåne och dubbelspår på Kustbanan. Till detta bör läggas utformning av reseterminaler och resecentra för att underlätta för kollektivtrafiken att konkurrera och utvecklas i ett bilsamhälle. Vi måste därför planera för angörings- och parkeringsmöjligheter för bilar i anslutning till resecentra. Men vi kan också anta att cykelanvändningen kommer att öka i ett samhälle där klimatfrågorna får högre prioritet. Vi skall därför fortsätta att bygga ut cykelstråk. Vi måste också ha en långsiktig planering av vår markberedskap för kommande järnvägsinvesteringar. Vi har i Ronneby gjort en hel del, men mycket återstår. Det gäller då inte bara investeringar i järnvägar utan också i kringliggande kollektivtrafikinvesteringar. Exempel på detta är att underlätta ett ökat kollektivtrafikresande från Johannishus genom att det byggs en cykelväg mellan Listerby och Johannishus. Medel från vägsatsningar, tex förbifarter Backaryd och Hallabro, till investeringar i ytterligare en mötesplats på Kustbanan bör också vara möjligt att genomföra.
Susannes tredje fråga är om jag för diskussioner med Miljöpartiet angående framtiden för inrikesflyget i Ronneby. Svaret är att det jag nu har redovisats är diskussioner som förts mellan företrädare för de politiska partier som är representerade i fullmäktige i Ronneby. Jag har fört motsvarande resonemang i Region Blekinge. Jag har under mandatperioden i en rapport ”Politik för en ny balanspunkt” medverkat till att sätta större fokus på klimatfrågan inom olika politikområden. Sammantaget har jag uppfattat att de synpunkter och förslag jag fört fram delas i stor utsträckning av Miljöpartiets företrädare i Blekinge och Ronneby.
JanAnders Palmqvist
Kommunstyrelsens ordförande
Susanne Lundgren ställer i sin interpellation tre stycken frågor till mig med anledning av att Miljöpartiet uttalat att man vill onödiggöra allt inrikesflyg söder om Sundsvall.
Den första frågan lyder; Vilka risker/vilket hot ser JanAnders Palmqvist för Ronneby flygplats framtid?”
Susanne Lundgren skrev sin interpellation i juni 2010, alldeles i början av sommaren. En efterlängtad sommar efter en vinter som vi som bor på delar av det norra halvklotet, USA och Europa, upplevde som bitande kall och med snökaos. Bilden vi har är att det var en extrem vinter, vilket det också var på det viset att det faktiskt när det gäller den globala medeltemperaturen var en av de varmaste vi haft sen vi började mäta temperaturen! Det är en konsekvens av en långsiktig trend av uppvärmning. En uppvärmning som bl.a. är en följd av stigande koldioxidhalter i atmosfären.
Totalt sett kommer uppvärmningen också att innebära att det regnar mer. Exempel på detta har vi sett i sommar i tex Kina och Pakistan. Men vi kommer också att få mer problem med torka. Torra områden kommer att få det ännu torrare. Tyvärr är det ju så att vi i väst, framför allt den rikaste andelen av befolkningen som orsakar mycket av utsläppen, inte vill ändra vårt beteende förrän det drabbar oss själva, oavsett entydiga signaler om att vi måste. En annan konsekvens av en stigande global medeltemperatur är stigande havsnivåer, där även måttliga höjningar av nivån kommer att innebära katastrof för många miljoner människor i fattiga länder.
Men det finns hopp! Även om det verkar svårt att enas politiskt idag går det att motverka klimatförändringarna. Som nästa alla inser handlar det om att drastiskt minska utsläppen av koldioxid. Därför måste vi agera nu. Att undvika göra nödvändiga förändringar i väntan på att de blir akuta förvärrar problemen.
Ett område där investeringar måste göras är inom transportsektorn. Självklart går det att ställa om transporterna till att också de ska bli hållbara. Det första som krävs är en politisk vilja att så ska ske.
Näringslivet och enskilda ska även i fortsättningen ha tillgång till bra kommunikationer, det tror jag ingen ifrågasätter. Men vi kan ana att framtida flyg kommer att stå inför stora utmaningar. Dels att oljepriserna kommer att öka, dels att klimatinsatser av olika slag kommer att göra flyget dyrare och dels att människor blir mindre benägna att flyga pga av ökad medvetenhet. Detta tillsammans med flera andra skäl är ju orsakerna till att allt fler länder är i full gång med att bygga snabbjärnvägar. Vilka konsekvenser detta kommer att få för Ronneby flygplats kan det självklart finnas olika uppfattningar om, men att vi kommer att bli berörda är nog ställt utom allt tvivel.
Med denna bakgrund är det, tycker jag, därför angeläget att investera i järnvägens utveckling. Skapas möjligheter till ökat utbud och kortare restider är förutsättningarna goda för att järnvägsresor, såväl regionala som långväga, kommer att få en ökad efterfrågan. Det första som krävs är en politisk vilja och ambition att åstadkomma en förändring.
Miljöpartiet de gröna framförde till klimatberedningen tre åtgärder när det gällde flyget, varav den ena var att det skulle antas ett mål om att år 2020 ska det svenska inrikesflyget söder om Sundsvall bli onödigt och ersatt med snabbtåg eller andra färdmedel.
Jag tror att detta förslag från början kom från ett seminarium Miljöpartiet anordnade den 5 december 2007. Vid det seminariet var SJ.s VD Jan Forsberg en av inbjudna talare. Rubriken för Forsbergs anförande var just hur SJ ska kunna ersätta allt inrikesflyg söder om Sundsvall
(Gotland undantaget)!
Det angavs också i SJ ABs remissvar till Näringsdepertamentet den9 oktober 2007, angående ”Inriktningsunderlag inför den långsiktiga infrastrukturplaneringen för perioden 2010 -2019.”
I remissvaret anges följande ”I inriktningsplanen behövs en analys av den totala volymen av person- och godstrafik som förväntas 2020. Dagens totala resandemönster visar tydligt var järnvägens trafikökning kommer att ske. SJs bedömning är att volymtillväxten är sådan att det redan under planperioden behövs ett nytt höghastighetsnät. Nätet ska täcka de trafikintensiva stråken Göteborg-Stockholm och Stockholm- Malmö/Köpenhamn med separata banor för 250 km/tim och blandad trafik Göteborg-Malmö och Stockholm-Sundsvall-Umeå. Ett sådant nät kommer att ta över i stort sett alla transporter från inrikesflyg i södra Sverige.”
Vidare anger man i sitt remissvar följande; ” Det är sannolikt att flyget och i synnerhet lågkostnadsutbudet kommer att påverkas av kostnadsökningar och miljökrav och koncentreras till de starkaste trafikstråken med de bästa produktionsförutsättningarna.”
”Fjärrtåg kan med rätt förutsättningar i ett effektivt nätverk, utgöra en stark konkurrent för långväga bilism och inrikesflyg. Det torde vara fullt möjligt att inom något årtionde ersätta allt kortväga inrikesflyg i den södra halvan av Sverige och i de stora stråken förvandla bilresande på längre sträckor till ett irrationellt beteende.”
Jag tror att det är utifrån dessa formuleringar som Miljöpartiet formulerat sin målbild, att onödiggöra allt inrikesflyg söder om Sundsvall.
Jag delar den visionen, men tror att det inom några årtionden inte kommer att bli möjligt att uppnå detta mål för Blekinges del. Därför tror jag att det kommer att finnas behov av Ronneby flygplats under flera decennier framåt. Visionen utgår nämligen från att alla sträckor från orter söder om en linje Östersund – Sundsvall kan trafikeras till och från Stockholm på tre timmar eller mindre. Hotet mot Ronnebys kommunikationer är därför inte visionen, utan i stället att marknaden för flygplatsen viker av andra skäl och att det inte finns några alternativ. Därför är det angeläget att verka för kraftfulla investeringar i järnvägsnätet som även kommer Blekinge till del.
Jag ser gärna att Sydostlänken förverkligas och att det redan i planeringsstadiet tas hänsyn till att det ska vara persontrafik på banan. Jag ser gärna att den sk diagonalen i Skåne, mellan Kristianstad och Höör/Eslöv förverkligas. Jag ser gärna att det blir dubbelspår på Kustbanan, i vart fall delar av den.
Investeringar som alla bidrar till att knyta Ronneby och Blekinge närmre olika storstadsområden. På så sätt blir hela länet attraktivare för olika företag att verka i.
Att inte arbeta för dessa framtidsinvesteringar och enbart nöja sig med att vi har en flygplats tror jag kan bli ödesdigert för länets och därmed kommunens utveckling.
En hållbar utveckling är möjlig. För att nå dit krävs politisk vilja. Men politik är också att välja eftersom nödvändiga resurser inte är obegränsade. Vi har så mycket framför oss som kräver gemensamma insatser. Därför väljer jag investeringar i en hållbar utveckling före fortsätta skattesänkningar.
Därmed går jag över till Susannes andra fråga; ” Vad händer om Miljöpartiets förslag blir verklighet?”
Om all inrikes flygtrafik söder om Sundsvall ska onödiggöras krävs kraftfulla investeringar i järnvägsnätet. Det måste ske både i ett utbyggt höghastighetsnät och kompletterande investeringar i befintligt bannät. Detta kommer att bli ett mycket betydande bidrag till att uppnå de transportpolitiska målen avseende miljö och klimat.
Det kommer också kraftfullt att bidra till att det transportpolitiska målet om tillgänglighet nås. En effektiv fjärrtrafik möjliggör upplevelse och möten mellan människor och skapar därmed förutsättningar för kunskapstillväxt, samverkan och livskvalitet.
När det gäller trafiksäkerheten så innebär en överföring av godstransporter och persontrafik från väg till järnväg att chanserna ökar avsevärt att uppnå 0-visionen beträffande dödade och skadade i vägtrafiken.
Sverige har också ett transportpolitiskt mål om ökad jämställdhet. Undersökningar har visat att tåg är ett transportmedel som uppskattas av kvinnor. Hänsyn till miljö, komfort och att slippa köra bil brukar anges som skäl vid enkäter. Man kan då hävda att järnvägen är ett jämställdhetsfrämjande färdmedel. Slutsatsen blir därför att järnvägsinvesteringar främjar jämställdheten.
Sammantaget gör detta att jag anser att vi bör ta till oss Susannes fråga något omformulerad. Om frågan lyder; Vad bör vi göra för att Miljöpartiets förslag ska bli verklighet och vad kan vi göra i Ronneby?, så får vi ett mer proaktivt förhållningssätt till de stora utmaningar som vi har framför oss.
Jag har redan nämnt angelägna investeringar för Blekinge och Ronnebys del i Sydostlänken, diagonalen i Skåne och dubbelspår på Kustbanan. Till detta bör läggas utformning av reseterminaler och resecentra för att underlätta för kollektivtrafiken att konkurrera och utvecklas i ett bilsamhälle. Vi måste därför planera för angörings- och parkeringsmöjligheter för bilar i anslutning till resecentra. Men vi kan också anta att cykelanvändningen kommer att öka i ett samhälle där klimatfrågorna får högre prioritet. Vi skall därför fortsätta att bygga ut cykelstråk. Vi måste också ha en långsiktig planering av vår markberedskap för kommande järnvägsinvesteringar. Vi har i Ronneby gjort en hel del, men mycket återstår. Det gäller då inte bara investeringar i järnvägar utan också i kringliggande kollektivtrafikinvesteringar. Exempel på detta är att underlätta ett ökat kollektivtrafikresande från Johannishus genom att det byggs en cykelväg mellan Listerby och Johannishus. Medel från vägsatsningar, tex förbifarter Backaryd och Hallabro, till investeringar i ytterligare en mötesplats på Kustbanan bör också vara möjligt att genomföra.
Susannes tredje fråga är om jag för diskussioner med Miljöpartiet angående framtiden för inrikesflyget i Ronneby. Svaret är att det jag nu har redovisats är diskussioner som förts mellan företrädare för de politiska partier som är representerade i fullmäktige i Ronneby. Jag har fört motsvarande resonemang i Region Blekinge. Jag har under mandatperioden i en rapport ”Politik för en ny balanspunkt” medverkat till att sätta större fokus på klimatfrågan inom olika politikområden. Sammantaget har jag uppfattat att de synpunkter och förslag jag fört fram delas i stor utsträckning av Miljöpartiets företrädare i Blekinge och Ronneby.
JanAnders Palmqvist
Kommunstyrelsens ordförande
tisdag 24 augusti 2010
5 på listan
Här är vi, fem av oss Moderater som vill förändra villkoren för invårnarna i Ronneby kommun.
Claes Diurhuus Gundersen, Roger Fredriksson,
Lena Karstensson, Lennart Förberg och så jag.
onsdag 18 augusti 2010
Del två
Palliativ vård definieras av WHO som en aktiv helhetsvård av den svårt sjuka och döende patienten och dennas närstående, genom ett tvärfackligt sammansatt vårdlag vid en tidpunkt när förväntningarna inte längre är att bota och när behandling inte längre kan förlänga livet.
Målet för palliativ vård är att nå högsta möjliga livskvalitet för både patient och närstående. Högsta möjliga livskvalitet kan bara definieras av patienterna och de närstående själva.
Livets slutskede ska upplevas på ett medmänskligt och värdigt sätt! Grundläggande är respekt för den personliga integriteten, hög omvårdnadskvalitet,optimal symtomlindring och med-mänskligt anhörigstöd. Vidare att de sjuka har möjlighet att välja och bestämma själva var de vill tillbringa sina sista dagar. De möjligheter som i dag står till buds är oftast sjukhusvård, särskilt kommunalt boende eller det egna hemmet. Nackdelar med sjukhusvård kan vara en stressande vårdmiljö, långt avstånd från de anhöriga och brist på nödvändig lugn och ro.
Höstsol i Ronneby är en avdelning skapad för att på ett mycket kompetent och värdigt sätt ta hand om personer i livets slutskede. Höstsol har uppmärksammats som en nära idealisk pallia-tiv enhet av Landstingsförbundet för några år sedan.
Att Höstsol har förlorat betydande resurser i Ronnebymajoritetens budget 2010 är i sig mycket oroande. Oerhört värdefull kunskap och erfarenhet löper risken att gå förlorad. Istället bor-de verksamheten kunna utvecklas till en resurs för hela Blekinge. Även om övriga kommuner just nu inte är intresserade av att köpa platser, får man inte ge upp tanken på att i ett framtida perspektiv kan man där skapa ett kompetenscentrum som landstinget, andra kommuner och regioner kan dra nytta och lärdom av.
Det har även i debatten sagts att Höstsol inte är någon lagstadgad verksamhet och att detta skulle vara en orsak till neddragning. Det är emellertid en verksamhet med stort värde för de patienter och anhöriga, och således en angelägen kommunal verksamhet. Neddragningen kan således prövas mot annan icke lagstadgad verksamhet utanför omsorgens ansvar, om resurserna inte räcker i slutändan. Sådan prövning har mig veterligt inte gjorts.
Därför ställer jag mig mycket frågande till Bo Johanssons kommentar angående Höstsol som Per Eriksson skriver om i sin blogg ”Sköne Per i viken”. Hur är det ställt med empatin för medmänniskor? Är det värdigt omsorgsnämndens ordförande att fälla sådana kommentarer till sina medarbetare?
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5665094
Målet för palliativ vård är att nå högsta möjliga livskvalitet för både patient och närstående. Högsta möjliga livskvalitet kan bara definieras av patienterna och de närstående själva.
Livets slutskede ska upplevas på ett medmänskligt och värdigt sätt! Grundläggande är respekt för den personliga integriteten, hög omvårdnadskvalitet,optimal symtomlindring och med-mänskligt anhörigstöd. Vidare att de sjuka har möjlighet att välja och bestämma själva var de vill tillbringa sina sista dagar. De möjligheter som i dag står till buds är oftast sjukhusvård, särskilt kommunalt boende eller det egna hemmet. Nackdelar med sjukhusvård kan vara en stressande vårdmiljö, långt avstånd från de anhöriga och brist på nödvändig lugn och ro.
Höstsol i Ronneby är en avdelning skapad för att på ett mycket kompetent och värdigt sätt ta hand om personer i livets slutskede. Höstsol har uppmärksammats som en nära idealisk pallia-tiv enhet av Landstingsförbundet för några år sedan.
Att Höstsol har förlorat betydande resurser i Ronnebymajoritetens budget 2010 är i sig mycket oroande. Oerhört värdefull kunskap och erfarenhet löper risken att gå förlorad. Istället bor-de verksamheten kunna utvecklas till en resurs för hela Blekinge. Även om övriga kommuner just nu inte är intresserade av att köpa platser, får man inte ge upp tanken på att i ett framtida perspektiv kan man där skapa ett kompetenscentrum som landstinget, andra kommuner och regioner kan dra nytta och lärdom av.
Det har även i debatten sagts att Höstsol inte är någon lagstadgad verksamhet och att detta skulle vara en orsak till neddragning. Det är emellertid en verksamhet med stort värde för de patienter och anhöriga, och således en angelägen kommunal verksamhet. Neddragningen kan således prövas mot annan icke lagstadgad verksamhet utanför omsorgens ansvar, om resurserna inte räcker i slutändan. Sådan prövning har mig veterligt inte gjorts.
Därför ställer jag mig mycket frågande till Bo Johanssons kommentar angående Höstsol som Per Eriksson skriver om i sin blogg ”Sköne Per i viken”. Hur är det ställt med empatin för medmänniskor? Är det värdigt omsorgsnämndens ordförande att fälla sådana kommentarer till sina medarbetare?
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5665094
Del ett
Ett av underlagen för hur landsting och kommun skall organisera vården inom sin region/distrikt finns i den offentliga utredningen, SOU- Vårdens svåra val 1995:5.
Detta parlamentariska beslut utgör en uttalad ståndpunkt att prioritera vården i livets slutskede. Flera utredningar har redovisats under åren och i den senaste från 2009 om en nationell cancerstrategi finns förslag om strategier för utveckling av den palliativa vården.
Cirka en tredjedel av alla som avlider i vårt land har behov av specialiserad palliativ vård med allt från kvalificerad smärtlindring till psykosocialt stöd. Det är alltid patentens symtom och behov som ska vara vägledande för vården inte vårdens organisation. Där av dessa funderingar.
Är 10 vårdplatser för specialiserad/avancerad palliativ vård i sluten vårdform i Blekinge optimalt när det totala antalet avlidna är ca 1700/år?
Som en jämförelse kan nämnas att i Kronoberg finns 55 vårdplatser baserade på ca 1850avlidna, Kalmar har 50 vårdplatser baserade på ca 2800 avlidna och Halland har 294 vårdplatser baserat på ca 2800 avlidna enligt Palliativguiden 2010 som är sammanställt av nationella rådet för palliativ vård.
De 10 vårdplatser som i dagsläget finns i Blekinge håller en mycket hög klass, dessvärre har neddragningar genomförts, bl. a i Ronneby Kommun. Frågan som då infinner sig är, finns det en genomtänkt analys av behoven av palliativ vård via samverkan mellan kommunerna och Landstinget Blekinge?
I de flesta delar av vårt land finns en större andel hemsjukvårdsplatser än slutensjukvårdsplatser, vilket är rimligt utifrån patientens behov och deras önskemål om var de vill vårdas i livets slutskede, men för att det skall finnas en reell möjlighet för människor att välja vårdplats bör det också finnas god tillgång till slutenvårdsplatser med hög kompetens. Jag vet att det är svårt att säkert uttala sig om hur stort behovet av platser för specialiserad/ avancerad palliativ vård är i Blekinge men jämfört med andra delar av Sverige ter det sig en smula underligt att Blekinge har så få.
Det bör understrykas att eftersom Landstinget Blekinge strävar efter jämlik vård bör det i konsekvensens namn också innebära lika vård i livets slutskede oavsett om man bor i Kalmar, Kronoberg, Halland eller Blekinge.
Detta parlamentariska beslut utgör en uttalad ståndpunkt att prioritera vården i livets slutskede. Flera utredningar har redovisats under åren och i den senaste från 2009 om en nationell cancerstrategi finns förslag om strategier för utveckling av den palliativa vården.
Cirka en tredjedel av alla som avlider i vårt land har behov av specialiserad palliativ vård med allt från kvalificerad smärtlindring till psykosocialt stöd. Det är alltid patentens symtom och behov som ska vara vägledande för vården inte vårdens organisation. Där av dessa funderingar.
Är 10 vårdplatser för specialiserad/avancerad palliativ vård i sluten vårdform i Blekinge optimalt när det totala antalet avlidna är ca 1700/år?
Som en jämförelse kan nämnas att i Kronoberg finns 55 vårdplatser baserade på ca 1850avlidna, Kalmar har 50 vårdplatser baserade på ca 2800 avlidna och Halland har 294 vårdplatser baserat på ca 2800 avlidna enligt Palliativguiden 2010 som är sammanställt av nationella rådet för palliativ vård.
De 10 vårdplatser som i dagsläget finns i Blekinge håller en mycket hög klass, dessvärre har neddragningar genomförts, bl. a i Ronneby Kommun. Frågan som då infinner sig är, finns det en genomtänkt analys av behoven av palliativ vård via samverkan mellan kommunerna och Landstinget Blekinge?
I de flesta delar av vårt land finns en större andel hemsjukvårdsplatser än slutensjukvårdsplatser, vilket är rimligt utifrån patientens behov och deras önskemål om var de vill vårdas i livets slutskede, men för att det skall finnas en reell möjlighet för människor att välja vårdplats bör det också finnas god tillgång till slutenvårdsplatser med hög kompetens. Jag vet att det är svårt att säkert uttala sig om hur stort behovet av platser för specialiserad/ avancerad palliativ vård är i Blekinge men jämfört med andra delar av Sverige ter det sig en smula underligt att Blekinge har så få.
Det bör understrykas att eftersom Landstinget Blekinge strävar efter jämlik vård bör det i konsekvensens namn också innebära lika vård i livets slutskede oavsett om man bor i Kalmar, Kronoberg, Halland eller Blekinge.
Utifrån två olika inlägg kommer jag att föra ett resonemang angående den palliativa vården i Blekinge och i Ronneby.
Del ett handlar om hur det ser ut i Blekinge i förhållande till övriga Sverige. Inte något att slå sig för bröstet över. Man kan med rätta konstatera att är man sist så kan det ju bara bli bättre eller? Del två handlar om Höstsol en fantastisk avdelning för palliativ vård i Ronneby.
tisdag 17 augusti 2010
Empati ett starkt ord vars innebörd vi allt för ofta glömmer
Definitionen av empatisk förmåga består i den psykologiska forskningsdisciplinen av följande tre delar:
Att förstå någon annans tankar och känslor.
Att kunna känna det den andra personen känner.
Att göra något konkret för att den andra personens välbefinnande ska öka.
Att förstå någon annans tankar och känslor.
Att kunna känna det den andra personen känner.
Att göra något konkret för att den andra personens välbefinnande ska öka.
Dagens ordspråk
Hemligheten bakom framgång ligger inte i att göra sitt jobb, utan att upptäcka den som är lämplig att göra det.
Okänd
Okänd
Lika vård på lika villkor
När det gäller vårdens tillgänglighet och kvalitet ur ett genusperspektiv finns många studier och rapporter gjorda som snabbt tar oss ur villfarelsen av att Sverige är jämställt. Att komma till rätta med omedvetna könsfördomar är alltså en inte alltför enkel uppgift för sjukvård och forskning. Inte desto mindre är det nödvändig ur en rättviseaspekt och för att förbättra vårdens kvalitet. Därför verkar vi moderater för att synliggöra hur olika, kvinnor och män behandlas i vården, för att målet om likvärdig vård mellan könen ska uppnås. Det är också upp till de enskilda landstingen och regionerna att arbeta i den riktningen. Det är endast då vi kan säga att i Sverige får alla patienter lika vård på lika villkor.
lördag 31 juli 2010
Mali losinj Kroatien
Det finns inget härligare i livet än att vara tillsammans med människor som känner en utan och innan. Just så är det denna semestern. På stranden ligger i alla fall jag och lurar lite i solen och ibland så kommer en minnesbild om en förfluten tid. Vipps så kommer samma tanke iklädd ord från vännen, snacka om att vi skrattar. Magen känns som ett sex pack, i alla fall under fläsket.
Love you Petra
Love you Petra
måndag 26 juli 2010
Semester
Flera veckor kvar, det är så underbart. Solen skiner god mat och trevliga vänner, vad mer kan man begära. Politiken kan vänta.
måndag 19 juli 2010
Varmt varmt och åter varmt
I dag har det varit något varmt, 36 grader fram för allt om man vill vara kulturell utan någon form av fläkt från vinden. Men vad gör man? Jo man svettas och njuter av livet. Saluhallen rekomenderas varmt :) Gott om kryddor grönsaker och kött.
söndag 18 juli 2010
Budapest
Om någon funderat på att besöka Prag för att sedan ta sig vidare med bil eller dyligt till Budapest måste jag bara påpeka att vägen mellan städerna är som en tvättbräda, eller som en av mina bekanta så glatt påpekade, "som att köra med fyrkantiga hjul". I vilket fall som helst så kommer det nog att dröja till nästa besök. Allt för att inte skaka sönder. I morgon blir det thermalbad och lite annat smått och gott. På återseende :)
lördag 17 juli 2010
Prag
Staden med alla broarna eller är det Budapest som kallas för det? I vilket fall som helst så är jag på besök i den förstnämnda staden, därför kommer mina inlägg troligen lite glesare under de nästkommande veckorna.
Lycka till i sommarvärmen alla ni trogna läsare av bloggen.
Lycka till i sommarvärmen alla ni trogna läsare av bloggen.
tisdag 13 juli 2010
Banker och bensin
Visst kan man bli förbannad när man ser att Euron sjunker i värde till 9,42 på Tv4:as ekonominyheter, när banken, i detta fallet Swedbank tar ut 9,71 vid växling. Alltså nästan 30 öre i vinst. (Bank skulle man ha eller va) Samma gäller för bensinen, framför allt i semestertider. Bolagen skyller på ökade kostnader för inköp men hallå, ökar alltid inköpskostnaderna i juni-juli? Mer genomskinligt än glarglas. Varför finner vi oss alltid i dessa DÅLIGA förklaringar? Ibland önskar jag att vi svenskar var lite mer hetlevrade och protesterade som sydeuroperna gör när saker sker som de inte gillar.
Snart semester
Inväntar sista arbetsdagen före semestern, en i runda slängar fantastisk dag. Tänk att ha hela ledigheten framför sig och som om det inte skulle vara nog, alla batterier fulladdade inför den stundande valkampanjen. HÄRLIGT.
Tydligare uppdrag och aktivare politiskt ledarskap krävs om beslut ska förverkligas, visar forskaren och politikern Bengt Göransson (FP)
Jag delar Bengt Göranssons uppfattning i frågan, därför har jag lämnat en motion till Ronneby kommunfullmäktige utifrån hans intentioner.
Forskning visar att genomförande av vissa beslut i en organisation ofta är problematiskt. Det gäller inte minst de beslut som är fattade av ledningen, men som ska genomföras av medarbetarna långt ut i en stor organisation. För vårt fullmäktige kan det sammanfattas ungefär så här:
Ansvarig för genomförandet av givna uppdrag framgår inte alltid av fullmäktiges underlag. Ibland är det självklart men inte alltid. Då kan det inträffa att alla berörda verksamheter inte får uppdraget.
Verksamheten som ansvarar för genomförandet upplever resursbrist och prioriterar på egen hand ”inom budgetramar”.
Tidplaner för genomförandet saknas ibland.
Den brist på strukturering som ibland kan föreligga gör det svårt för oss som är ledamöter av fullmäktige att ha kontroll på hur lämnade uppdrag effektueras.
Således borde uppdrag fullmäktige ger olika verksamheter konsekvent struktureras enligt följande grundmall:
•Syftet med uppdraget
•Målet med uppdraget
•Medel som finns disponibla med uppdraget
•Tidplan för uppdragets återrapportering och eventuella krav på delrapportering
•Vilken verksamhet/befattningshavare som är huvudansvarig om det omfattar fler verksamheter
Därför behövs en rutin för systematisk uppföljning av att återrapporteringen verkställts. Lämpligen kan detta göras i samband med avstämningen av ej besvarade motioner. Här finns en betydande förbättringspotential, som tillvaratas genom tydlighet i lämnade uppdrag och inte minst av ett aktivt politiskt ledarskap.
Med de föreslagna förbättringarna får kommunfullmäktige en rimlig garanti för att beslut genomförs på ett från demokratisk synpunkt säkert sätt. Förbättrade rutiner bör också bidra till att höja effektiviteten i genomförandeprocessen. Att demokratisk säkerhet och effektiv användning av skattepengar går hand i hand vore väl något att fundera på.
Utifrån ovanstående föreslår jag följande.
Att fullmäktige ger kommunfullmäktiges presidium i uppdrag att föreslå en detaljerad mall enligt förslaget ovan, och som därefter bifogas varje uppdrag fullmäktige ger olika verksamheter.
Att medel för framtagande av uppdraget tas ur befintlig budget för löpande verksamhet.
Att avrapportering sker vid ordinarie decembersammanträde 2010, för att kunna gälla från 2011.
Nu vet jag ju att tidsramen inte håller eftersom det där med demokrati tar väldigt lång tid. Jag hoppas bara att vi vinner valet så kan detta sättas i verket inom en rimlig framtid.
Forskning visar att genomförande av vissa beslut i en organisation ofta är problematiskt. Det gäller inte minst de beslut som är fattade av ledningen, men som ska genomföras av medarbetarna långt ut i en stor organisation. För vårt fullmäktige kan det sammanfattas ungefär så här:
Ansvarig för genomförandet av givna uppdrag framgår inte alltid av fullmäktiges underlag. Ibland är det självklart men inte alltid. Då kan det inträffa att alla berörda verksamheter inte får uppdraget.
Verksamheten som ansvarar för genomförandet upplever resursbrist och prioriterar på egen hand ”inom budgetramar”.
Tidplaner för genomförandet saknas ibland.
Den brist på strukturering som ibland kan föreligga gör det svårt för oss som är ledamöter av fullmäktige att ha kontroll på hur lämnade uppdrag effektueras.
Således borde uppdrag fullmäktige ger olika verksamheter konsekvent struktureras enligt följande grundmall:
•Syftet med uppdraget
•Målet med uppdraget
•Medel som finns disponibla med uppdraget
•Tidplan för uppdragets återrapportering och eventuella krav på delrapportering
•Vilken verksamhet/befattningshavare som är huvudansvarig om det omfattar fler verksamheter
Därför behövs en rutin för systematisk uppföljning av att återrapporteringen verkställts. Lämpligen kan detta göras i samband med avstämningen av ej besvarade motioner. Här finns en betydande förbättringspotential, som tillvaratas genom tydlighet i lämnade uppdrag och inte minst av ett aktivt politiskt ledarskap.
Med de föreslagna förbättringarna får kommunfullmäktige en rimlig garanti för att beslut genomförs på ett från demokratisk synpunkt säkert sätt. Förbättrade rutiner bör också bidra till att höja effektiviteten i genomförandeprocessen. Att demokratisk säkerhet och effektiv användning av skattepengar går hand i hand vore väl något att fundera på.
Utifrån ovanstående föreslår jag följande.
Att fullmäktige ger kommunfullmäktiges presidium i uppdrag att föreslå en detaljerad mall enligt förslaget ovan, och som därefter bifogas varje uppdrag fullmäktige ger olika verksamheter.
Att medel för framtagande av uppdraget tas ur befintlig budget för löpande verksamhet.
Att avrapportering sker vid ordinarie decembersammanträde 2010, för att kunna gälla från 2011.
Nu vet jag ju att tidsramen inte håller eftersom det där med demokrati tar väldigt lång tid. Jag hoppas bara att vi vinner valet så kan detta sättas i verket inom en rimlig framtid.
tisdag 6 juli 2010
Var fjärde säger sig drabbad av vårdskada
EU-kommissionen publicerade för ett tag sedan en enkät som visar att nära en fjärdedel av de svarande eller deras familjemedlemmar säger sig ha drabbats av en vårdskada i hälso- och sjukvården. Högst i denna så kallade Eurobarometer låg de svarande från Danmark, Sverige, Lettland och Nederländerna, där mer än 40 procent svarade ja på frågan om vårdskador i familjen. I Sverige säger bara en tredjedel att de rapporterade skadan. Två tredjedelar av de upplevda skadorna rapporterades alltså inte.
När de intervjuade fick frågan om de trodde att de kunde bli skadade av sjukhusvård svarade 36 procent av de tillfrågade i Sverige att det var troligt att de kunde drabbas av en vårdskada. Genomgående i hela enkäten är att de svenska svarande är mindre oroliga för vårdskador än i EU-medborgaren i genomsnitt.
Trots allt anser 90 procent av de svarande att kvaliteten på den svenska hälso- och sjukvården är god. EU-snittet ligger här på 70 procent. Svenskarna värderar välutbildad personal, frånvaron av väntetider och närhet till sjukhus och läkare högre än andra EU-länder. Valfrihet och skydd mot vårdskador värderar de svenska intervjupersonerna lägre än genomsnittet för EU. (Undrar varför?)
Eurobarometer konstaterar att siffrorna är uppseendeväckande, eftersom hälso- och sjukvården ska hjälpa patienterna och inte skada dem. Eurobarometer gör ingen analys av varför siffrorna ser ut som de gör. Alla enkätsvar kommer från intervjuer hemma hos de svarande. Runt 1 000 intervjuer genomfördes i Sverige, liksom i absoluta merparten av EU-länderna.
Enligt Sveriges kommuner och Landsting
torsdag 1 juli 2010
Almedalen vs fotbolls VM
Så här i semestertider händer det inte så mycket på landsbygden där jag bor. Därför väntar jag med stor spänning på de olika partiernas utspel i den årliga Almedalsveckan. Jag har kikat lite på veckans alla begivenheter och jag slås av hur mycket som är in planerat. Det förefaller som om varje minut på dagen var uppbokat för något evenemang.
Nå ja, min Almedalsvecka kommer jag med all sannolikhet att fördriva framför tv apparaten för en sak är säker, det där med fotboll är skumt. Någon typ av gift måste det vara. Under gruppspelet ojade jag mig för att det var för mycket fotboll i tv rutan. Nu har det varit speluppehåll i två dagar och gissa om en viss fotbollsabstinens har infunnit sig.
Undrar hur det går när fotbolls VM är färdigspelat? En sak är i alla fall säker, det är tur att valet 2010 inte infaller samtidigt som fotbolls VM. Må bästa lag vinna, nu när inte Sverige är med
onsdag 30 juni 2010
Fantastiska människor
I mitt yrke som Biomedicinsk analytiker kan man om man är på rätt plats, i rättan tid och samtidigt är vidhäftad med stor tur, få vara med om ”häftiga” stunder, vilket var just det som hände mig här om dagen. Jag var med på en operation av ganska ovanliga mått, allt enligt personalen på plats.
Det kan tyckas vara en petitess men då skall man veta att jag inte tillhör fanklubben för blod utan snarare fanklubben för oss som blundar eller svimmar när vi ser operationer på tv. Inte direkt någon konsekvens i galenskapen heller egentligen, eftersom jag älskar serien Thrue Blood, den som handlar om vampyrer och det har vi ju alla fått lära oss vad de vill ha till middag.
Sammanfattningsvis kan jag meddela att jag nu känner mig trygg, när jag vet att det finns lugna, metodiska och skickliga kirurger, sköterskor, perfusionister undersköterskor med flera, på sjukhuset om jag själv skulle drabbas av någon åkomma där kniven måste till. Så tusen tack för att ni tog er tid till att informera mig, alla ni som var inblandade.
måndag 28 juni 2010
Deltidsarbetande kvinnor morgondagens fattigpensionärer?
För en flexibel arbetsmarknad där alla kan bidra med just det man kan, är det viktigt att möjligheten till deltid finns. Flera exempel på vikten av en varierad arbetsmarknad är arbetsförmåga, studier och familjeförhållanden. Ur ett arbetsgivarperspektiv, framför allt i en lågkonjunktur finns det måhända inget ekonomiskt utrymme att anställa någon till 100 %.
När deltidsarbete är självvalt, planerat och båda parter är överens fungerar arbetsmarknaden och dess teori om tillgång och efterfrågan på arbetskraftsutbud. Men när individen endast erbjuds en deltidstjänst, trots önskemål om heltid, överensstämmer inte tillgång och efterfrågan.
Arbetsgivare inom offentlig sektor erbjuder inte mer än deltid på många områden. Detta gäller då oftast områden med företrädesvis kvinnor anställda. Det handlar oftast om vård- och omsorgsarbeten. Mer sällan erbjuds deltid inom yrken som t.ex. teknisk förvaltning, vaktmästeri och så vidare.
Pensionsdagen ter sig tämligen avlägsen för många nyblivna föräldrar och av förklarliga skäl inte aktuell i den fasen av livet. Deltidsarbete, självvalt eller ofrivilligt, får konsekvenser, den totala livsinkomsten blir lägre, vilket även får till följd att ersättning vid sjukdom, a-kassa och pension blir sämre. Detta kan i sin tur leda till att kvinnor får ett ökat beroende av partner eller stat för sin försörjning.
Av de som tar ut pension i dag så får kvinnorna ca 60 % av vad männen får. Därför finns det många frågor som är värda att ställa men kanske svåra att besvara. Ska den person i en familj som tar större ansvar för barnen få mindre att röra sig med som pensionär? Vad händer vid en skilsmässa? Hur skall man kompensera för inkomstbortfall som påverkar pensionen? Vilket ansvar har arbetsgivaren för att erbjuda möjlighet till heltid? Har offentlig sektor större ansvar?
Utifrån ovanstående resonemang vill jag lyfta frågan, öppna upp för debatt men framför allt synliggöra problematiken med deltidsarbete. Frågan man måste ställa sig är, kommer dagens deltidsarbetande kvinnor att bli morgondagens fattigpensionärer?
När deltidsarbete är självvalt, planerat och båda parter är överens fungerar arbetsmarknaden och dess teori om tillgång och efterfrågan på arbetskraftsutbud. Men när individen endast erbjuds en deltidstjänst, trots önskemål om heltid, överensstämmer inte tillgång och efterfrågan.
Arbetsgivare inom offentlig sektor erbjuder inte mer än deltid på många områden. Detta gäller då oftast områden med företrädesvis kvinnor anställda. Det handlar oftast om vård- och omsorgsarbeten. Mer sällan erbjuds deltid inom yrken som t.ex. teknisk förvaltning, vaktmästeri och så vidare.
Pensionsdagen ter sig tämligen avlägsen för många nyblivna föräldrar och av förklarliga skäl inte aktuell i den fasen av livet. Deltidsarbete, självvalt eller ofrivilligt, får konsekvenser, den totala livsinkomsten blir lägre, vilket även får till följd att ersättning vid sjukdom, a-kassa och pension blir sämre. Detta kan i sin tur leda till att kvinnor får ett ökat beroende av partner eller stat för sin försörjning.
Av de som tar ut pension i dag så får kvinnorna ca 60 % av vad männen får. Därför finns det många frågor som är värda att ställa men kanske svåra att besvara. Ska den person i en familj som tar större ansvar för barnen få mindre att röra sig med som pensionär? Vad händer vid en skilsmässa? Hur skall man kompensera för inkomstbortfall som påverkar pensionen? Vilket ansvar har arbetsgivaren för att erbjuda möjlighet till heltid? Har offentlig sektor större ansvar?
Utifrån ovanstående resonemang vill jag lyfta frågan, öppna upp för debatt men framför allt synliggöra problematiken med deltidsarbete. Frågan man måste ställa sig är, kommer dagens deltidsarbetande kvinnor att bli morgondagens fattigpensionärer?
måndag 21 juni 2010
Vad händer med flygplatsen i Ronneby om vänsterkartellen vinner?
Miljöpartiet har i sitt handlingsprogram klart uttalat att man vill onödiggöra allt inrikesflyg söder om Sundsvall förutom Gotland. Som bekant ingår Miljöpartiet i en vänsterkartell tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Vid ett eventuellt regeringsskifte kan således Miljöpartiet få stort inflytande på regeringspolitiken. Ronneby flygplats kan därmed vara hotad. Denna fråga har vid ett flertal tillfällen varit belyst i media dock har ingen kommentar kommit från den styrande konstellationen i Ronneby.
Med anledning av ovanstående har jag ställt följande frågor till kommunalrådet Jan Anders Palmqvist som jag hoppas han besvarar på nästa fullmäktige.
Vilka risker/ vilket hot ser Jan Anders Palmqvist för Ronneby flygplats framtid?
Vad händer om Miljöpartiets förslag blir verklighet?
För Jan Anders Palmqvist diskussioner med Miljöpartiet i frågan om framtiden för inrikesflyget i Ronneby?
Med anledning av ovanstående har jag ställt följande frågor till kommunalrådet Jan Anders Palmqvist som jag hoppas han besvarar på nästa fullmäktige.
Vilka risker/ vilket hot ser Jan Anders Palmqvist för Ronneby flygplats framtid?
Vad händer om Miljöpartiets förslag blir verklighet?
För Jan Anders Palmqvist diskussioner med Miljöpartiet i frågan om framtiden för inrikesflyget i Ronneby?
fredag 18 juni 2010
Hur stort är matsvinnet i din kommun?
Det händer att man ibland får till en och annan motion. Här är en som jag och Roger Fredriksson tillika partikamrat klurat ihop. Om någon finner den användbar så kopiera och klistra. Väl bekommen.
Maten utgör idag den en av de enskilt mest klimatpåverkande faktorerna som vi människor kan påverka och i Sveriges skolor slängs det mat för mellan 200 och 600 miljoner kronor per år. Det visar beräkningar som Naturvårdsverket gjort. Man drar också slutsatsen att det är möjligt att halvera mängden kastad mat genom olika åtgärder.
Svinnet kostar inte bara pengar utan ökar koldioxidutsläppen. En halvering av svinnet från skolköken skulle ge en minskad klimatpåverkan på motsvarande 10000 till 30000 ton koldioxid per år, enligt beräkningarna.
Troligen finns även samma problem med kastad mat i kommunens skolor samt inom andra verksamheter. För att få klarhet i hur stora volymer som kastas och om det går att minska kostnaderna samt minska miljöpåverkan, förslår vi att kommunfullmäktige uppdrar åt kostenheten att utreda möjligheten till minskat matsvinn.
Maten utgör idag den en av de enskilt mest klimatpåverkande faktorerna som vi människor kan påverka och i Sveriges skolor slängs det mat för mellan 200 och 600 miljoner kronor per år. Det visar beräkningar som Naturvårdsverket gjort. Man drar också slutsatsen att det är möjligt att halvera mängden kastad mat genom olika åtgärder.
Svinnet kostar inte bara pengar utan ökar koldioxidutsläppen. En halvering av svinnet från skolköken skulle ge en minskad klimatpåverkan på motsvarande 10000 till 30000 ton koldioxid per år, enligt beräkningarna.
Troligen finns även samma problem med kastad mat i kommunens skolor samt inom andra verksamheter. För att få klarhet i hur stora volymer som kastas och om det går att minska kostnaderna samt minska miljöpåverkan, förslår vi att kommunfullmäktige uppdrar åt kostenheten att utreda möjligheten till minskat matsvinn.
onsdag 16 juni 2010
En liten tillbaka blick
Ett litet axplock på vad som faktiskt har skett och om regeringen får förnyat förtroende är jag övertygad att mer positiva saker händer inom många områden.
Regeringen har satsat mer än en miljard årligen sedan 2006 på kvalitetshöjande åtgärder inom äldreomsorgen. Ytterligare 500 miljoner kronor per år satsas för att öka antalet platser inom äldreboendet. Något som man arbetar med nu är en satsning av samma modell som kömiljarden för förbättringar inom äldrevården. Sist men inte minst så har LOV, lagen om valfrihetssystem satts i sjön, tyvärr inte av alla kommuner ex Ronneby men det kommer nog, för jag tror inte att Socialdemokraterna i kommunen kan spjärna emot utvecklingen hur länge som helst. Finessen med LOV är ju att kvalitetskraven synliggörs i den kommunala verksamheten och kvinnors möjlighet till företagande inom just denna sektor ökar markant, det är en viktig aspekt när det gäller mer arbetstillfällen.
Anhörigstöd har varit en fråga som många kommuner inte har tagit på allvar då det i Socialtjänstlagen stått att kommunen bör hjälpa de anhöriga som sköter sina närstående. Nu kan vi glädjande konstatera att det står SKALL, alltså är det kommunen som har ansvaret inte de anhöriga även om många gärna hjälper och sköter sina nära och kära, så behövs hjälp stöd och avlastning.
Regeringen har satsat mer än en miljard årligen sedan 2006 på kvalitetshöjande åtgärder inom äldreomsorgen. Ytterligare 500 miljoner kronor per år satsas för att öka antalet platser inom äldreboendet. Något som man arbetar med nu är en satsning av samma modell som kömiljarden för förbättringar inom äldrevården. Sist men inte minst så har LOV, lagen om valfrihetssystem satts i sjön, tyvärr inte av alla kommuner ex Ronneby men det kommer nog, för jag tror inte att Socialdemokraterna i kommunen kan spjärna emot utvecklingen hur länge som helst. Finessen med LOV är ju att kvalitetskraven synliggörs i den kommunala verksamheten och kvinnors möjlighet till företagande inom just denna sektor ökar markant, det är en viktig aspekt när det gäller mer arbetstillfällen.
Anhörigstöd har varit en fråga som många kommuner inte har tagit på allvar då det i Socialtjänstlagen stått att kommunen bör hjälpa de anhöriga som sköter sina närstående. Nu kan vi glädjande konstatera att det står SKALL, alltså är det kommunen som har ansvaret inte de anhöriga även om många gärna hjälper och sköter sina nära och kära, så behövs hjälp stöd och avlastning.
måndag 14 juni 2010
Fortsättning följer.....
I mitt förra blogginlägg oroade jag mig över hur det kommer att gå för alla de ungdomar som nu har kastat av sig skolans ok för att i stället kliva in i den något osäkra rollen som arbetssökande. Inte är jag mindre orolig när jag läser följande i tidningen Entreprenör #5 2010. Enligt beräkningar har varje arbetsförmedlare förmedlat knappt ett jobb per månad under 2009. Ett jobb var fjärde månad till en person under 25 år.
Vidare kan man läsa att Svenskt näringsliv i en rapport riktar skarp kritik mot Arbetsförmedlingen för ineffektivitet och byråkrati. Alltså, om statistiken stämmer, förstår i alla fall jag, kritiken. I ärlighetens namn får jag erkänna att jag i dagsläget inte har tittat på den privata sektorn vad gäller arbetsförmedling.
I Ungdomsindex 2010 rankar 22 länder utifrån hur bra de är att ta tillvara ungdomsgenerationens potential. Indexet är en sammanvägning av faktorerna arbetslöshet, företagande, chefskap, utbildningsnivå, inkomst, köpkraft, attityder till unga och självupplevd hälsa. Sverige är bara 14:e bästa EU land att leva i för ungdomar. Här hör jag varningsklockorna ringa! En vän av ordningen frågar sig naturligtvis, finns det något som vi kan göra? Jovisst kan vi det, till att börja med måste vi lyssna på de unga. Det är ju dem det handlar om.
Charlie Hansson, entreprenör och riksdagskandidat, presenterar i en debattartikel på Politikerbloggen. http://www.politikerbloggen.se/2010/06/14/32855/ fem förslag som han anser minskar arbetslösheten bland unga. Hansson är Socialdemokrat.
Bland annat vill han införa entreprenörskap och företagande som en obligatorisk del av undervisningen i grund- och gymnasieskolan.
Delar av det förslaget ligger redan i vårt 100 punkt program som vi Moderater tillsammans med Centern och Ronnebypartiet "Ronnebyalliansen" har jobbat med i över ett år.
Ett koncept med syfte att stärka ungdomars entreprenörsegenskaper är sommarlovsentreprenörer. Det äventyret började som ett initiativ i tre kommuner i västernorrland för tio år sedan nu är det spritt över hela landet, även till Blekinge. Man arbetar aktivt mot gymnasieskolan, både för att förändra attityden och träna på entreprenörskap. Programmet syftar till en ökad förståelse för vad det innebär att driva ett företag. Alla kan inte bli entreprenörer, men har man egna erfarenheter är steget inte lika långt. Det de ansvariga för konceptet vill förmedla är, Skapa din framtid.
Det är nog så att vi måste ge ungdomarna de verktyg som behövs, kosta vad det kostar vill och det nu. Då är jag säker på att vi kommer att ha helt andra siffror i mätningar som genomförs runt omkring oss i frågor som handlar om ungdomars välfärd.
Vidare kan man läsa att Svenskt näringsliv i en rapport riktar skarp kritik mot Arbetsförmedlingen för ineffektivitet och byråkrati. Alltså, om statistiken stämmer, förstår i alla fall jag, kritiken. I ärlighetens namn får jag erkänna att jag i dagsläget inte har tittat på den privata sektorn vad gäller arbetsförmedling.
I Ungdomsindex 2010 rankar 22 länder utifrån hur bra de är att ta tillvara ungdomsgenerationens potential. Indexet är en sammanvägning av faktorerna arbetslöshet, företagande, chefskap, utbildningsnivå, inkomst, köpkraft, attityder till unga och självupplevd hälsa. Sverige är bara 14:e bästa EU land att leva i för ungdomar. Här hör jag varningsklockorna ringa! En vän av ordningen frågar sig naturligtvis, finns det något som vi kan göra? Jovisst kan vi det, till att börja med måste vi lyssna på de unga. Det är ju dem det handlar om.
Charlie Hansson, entreprenör och riksdagskandidat, presenterar i en debattartikel på Politikerbloggen. http://www.politikerbloggen.se/2010/06/14/32855/ fem förslag som han anser minskar arbetslösheten bland unga. Hansson är Socialdemokrat.
Bland annat vill han införa entreprenörskap och företagande som en obligatorisk del av undervisningen i grund- och gymnasieskolan.
Delar av det förslaget ligger redan i vårt 100 punkt program som vi Moderater tillsammans med Centern och Ronnebypartiet "Ronnebyalliansen" har jobbat med i över ett år.
Ett koncept med syfte att stärka ungdomars entreprenörsegenskaper är sommarlovsentreprenörer. Det äventyret började som ett initiativ i tre kommuner i västernorrland för tio år sedan nu är det spritt över hela landet, även till Blekinge. Man arbetar aktivt mot gymnasieskolan, både för att förändra attityden och träna på entreprenörskap. Programmet syftar till en ökad förståelse för vad det innebär att driva ett företag. Alla kan inte bli entreprenörer, men har man egna erfarenheter är steget inte lika långt. Det de ansvariga för konceptet vill förmedla är, Skapa din framtid.
Det är nog så att vi måste ge ungdomarna de verktyg som behövs, kosta vad det kostar vill och det nu. Då är jag säker på att vi kommer att ha helt andra siffror i mätningar som genomförs runt omkring oss i frågor som handlar om ungdomars välfärd.
lördag 12 juni 2010
Lyckliga studenter
I går fick det regniga vädret stryka på foten för en härlig student skiva. För första gången var jag i Sölvesborg när studenterna, glada i hågen sprang ut från Furulundsskolans port för sista gången. Utan egentligen vilja det förmörkades mitt sinne när jag tänkte att nu börjar allvaret för dessa ungdomar. Det är ju ingen hemlighet att vi i Sverige och Blekinge har en mycket hög ungdomsarbetslöshet.
Här för leden träffade jag på två mycket glada ungdomar som påpekade att om det är något som vi som politiker ska göra så är det att förbättra ungdomars villkor, jag måste hålla med, vi gör åt pipsvängen alldeles för lite. Det är inte rimligt att om de skall få ett jobb så måste de flytta till Norge. Inget ont om Norge men det är enligt mitt förmenande alldeles för långt pendelavstånd.
Vad kan vi göra då? Frågar säkert en vän av ordning. Jag har naturligtvis inga ess i rockfickan men det är viktigt att alla slår sina kloka huvuden ihop och lyfta upp frågan högst upp på dagordningen lokalt, regionalt och på riksplan. Det är ju faktiskt ungdomarna som ska se till så att vi får något att leva av när vi går i pension.
En tös berättade härom dagen och att nu äntligen, har man från arbetsförmedlingens sida tagit tag i henne situation. Hon var en av dessa glada studenter som sprang nerför Munktrappan i Ronneby förra året och varit arbetssökande sedan dess. Min spontana reaktion var att äntligen händer det något, men när hon sedan berättade att man förväntas jobba som de anställda men med 3200 kr i månaden, samma summa som hon har utbetalt utan att göra något, kan man ju ställa sig frågan om systemet i sig inbjuder till att utnyttjas.
Jag får lova att säga som en av de närvarande på studentskivan så gulligt påpekade till den stiligt klädda studenten.
”Tänk på att du äntligen slipper ifrån skolan och alla kraven som du tyckte var så jobbigt men som du senare i livet egentligen kommer att tycka var den minst bekymmersamma tiden i ditt liv”.
Lycka till alla ungdomar hoppas ni får möjlighet att göra det ni önskar här i livet.
onsdag 9 juni 2010
Införande av tjänstegaranti skulle kunna få Ronneby kommun att snabbt avancera på rankinglistorna
I många kommuner finns i dag så kallad tjänstegaranti vilket innebär att kommunens invånare får en garanti på många av de varor och tjänster som kommunen levererar, ungefär som när man köper en bil eller låter en hantverkare bygga om köket. Kommunens invånare får en tydlig bild över vilken service de har rätt att vänta sig för skattepengarna. Dessutom får man som kommuninvånare lättare att få fel tillrättade.
Exempelvis kan någon som ansökt om någon form av tillstånd få ett brev där förvaltningen bekräftar att ansökan inkommit, berättar om vem som handlägger ärendet och anger den normala handläggningstiden. Behöver en ansökan kompletteras får den sökande besked om detta inom t ex en vecka. Om ett ärende inte kan slutbehandlas inom den utlovade tiden får den sökande besked om orsaken till förseningen.
Man kan säga att en tjänstegaranti tydliggör och garanterar en viss nivå på en tjänst som en del av arbetet med att kvalitetssäkra den kommunala verksamheten. En tjänstegaranti skall inte vara en omskrivning av gällande lagar och författningar utan ett förtydligande av kommunens riktlinjer och tillämpning. Kommunens personal får i sin tur en tydligare bild av sina uppgifter. De får veta vad som är viktigast och vad som förväntas av dem och ej heller få kritik för saker som de inte råder över.
Politikerna får en ökad dialog med invånarna. De blir lättare att styra kommunens verksamhet så att den stämmer med de politiska löften som givits till väljarna. Men den största vinsten är att systemet med tjänstegarantier ökar demokratin genom invånarnas möjlighet att som privat personer komma med synpunkter och klagomål på sådant som upplevs som fel och brister i verksamheten.
Detta gäller till exempel då det som utlovats i garantierna inte uppfylls. Dessa synpunkter kan lämnas exempelvis via hemsidan, e-post, brev, telefonsamtal eller personligt samtal. För att på så sätt skapa förutsättning för en positiv utveckling av kommunen, kvalitetssäkra den kommunala verksamheten och säkra demokratiutvecklingen i Ronneby kommun.
Exempelvis kan någon som ansökt om någon form av tillstånd få ett brev där förvaltningen bekräftar att ansökan inkommit, berättar om vem som handlägger ärendet och anger den normala handläggningstiden. Behöver en ansökan kompletteras får den sökande besked om detta inom t ex en vecka. Om ett ärende inte kan slutbehandlas inom den utlovade tiden får den sökande besked om orsaken till förseningen.
Man kan säga att en tjänstegaranti tydliggör och garanterar en viss nivå på en tjänst som en del av arbetet med att kvalitetssäkra den kommunala verksamheten. En tjänstegaranti skall inte vara en omskrivning av gällande lagar och författningar utan ett förtydligande av kommunens riktlinjer och tillämpning. Kommunens personal får i sin tur en tydligare bild av sina uppgifter. De får veta vad som är viktigast och vad som förväntas av dem och ej heller få kritik för saker som de inte råder över.
Politikerna får en ökad dialog med invånarna. De blir lättare att styra kommunens verksamhet så att den stämmer med de politiska löften som givits till väljarna. Men den största vinsten är att systemet med tjänstegarantier ökar demokratin genom invånarnas möjlighet att som privat personer komma med synpunkter och klagomål på sådant som upplevs som fel och brister i verksamheten.
Detta gäller till exempel då det som utlovats i garantierna inte uppfylls. Dessa synpunkter kan lämnas exempelvis via hemsidan, e-post, brev, telefonsamtal eller personligt samtal. För att på så sätt skapa förutsättning för en positiv utveckling av kommunen, kvalitetssäkra den kommunala verksamheten och säkra demokratiutvecklingen i Ronneby kommun.
Nyttig länk
Riksdagskollen är en tjänst på DN.se som ger dig möjlighet att hitta politikerna som driver de frågor du är intresserad av. Klicka på länken och surfa, ganska kul faktiskt.
http://riksdagskollen.dn.se/
http://riksdagskollen.dn.se/
tisdag 8 juni 2010
Vuxenmobbning
Jag vill rekomendera alla att läsa Mary X Jensens artikel om vuxenmobbning på sin hemsida
http://minamoderatakarameller.blogspot.com/
Tyvärr är det bara att konstatera att det är alldeles för vanligt förekommande.
http://minamoderatakarameller.blogspot.com/
Tyvärr är det bara att konstatera att det är alldeles för vanligt förekommande.
Myten om det jämställda Sverige och Ronneby
Alla jag känner säger att de är för jämställdhet och jag tror att det är så. Jag vet också att Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen men det innebär inte att vi redan har uppnått jämställdhet. Vad som skett är att många tror att vi redan uppnått jämställdhet. Denna tro gör det till en stor utmaning att försöka bedriva förändringsarbete för ökad jämställdhet, - för vad är det som ska förändras när vi redan är jämställda?
Alltså blir arbetet för ökad jämställdhet en utmaning och man kan räkna med att stöta på motstånd. Frågor om kön och ojämställdhet väcker ofta starka känslor, just för att vi tror att vi redan är jämställda. Det är inte ovanligt att tro att man bemöter män och kvinnor lika eller att man ger manliga och kvinnliga medborgare samma resurser.
Alla som varit inblandade i ett förändringsarbete vet att detta skapar frågor, oro och rädslor. Så är det även med ett förändringsarbete för ökad jämställdhet. Jämställdhet är inte bara en kvinnofråga, där vi kvinnor ensamma äger problemet, om det enbart görs till en kvinnofråga bortser man från männens roll eftersom jämställdhet grundar sig i olika maktförhållanden mellan män och kvinnor. Därför kräver denna typ av förändringsarbete extra mod. Undersökningar visar på att när jämställdhet skall integreras i alla verksamheter och inte beaktas som en enskild fråga riskerar frågan att försvinna, dels därför att frågan inte prioriteras och dels därför att kunskaper om jämställdhet inte finns inom alla organisationer.
Efter att ha lyssnat på debatten i Ronneby kommunfullmäktige angående lagen om offentlig upphandling (LOU) och lagen om valfrihetssystem (LOV) har frågan om jämställdhet och valfrihet aktualiserats på ett mycket tydligt sätt i Ronneby kommun. De senaste 15 åren har antalet privata företag ökat drastiskt, många av dessa entreprenörer är kvinnor som startar företag, ofta inom vård, utbildning och omsorg, dock inte i Ronneby. Dessa kvinnor har en mycket stark drivkraft och många goda idéer om hur verksamheten kan bli bättre men de har inte haft möjligheten att genomföra dem i sina tidigare offentliga anställningar.
Tyvärr upplever dessa entreprenörer motstånd från politiskt håll och offentlig sektor. Det framförs kritik för att privata behandlingshem, äldreboende och vårdinrättningar drivs med vinstsyfte, att man suger ut den offentliga sektorn. Naturligtvis finns det dåliga exempel men det finns långt mycket mer bra sådana. Jaana Kurvinen vid Umeås universitet har i sin avhandling tagit reda på varför kvinnor med bakgrund i offentlig sektor startar eget.
Hon menar att – den främsta anledningen är inte att tjäna pengar utan att kunna utöva sina yrken på ett bra sätt. För mig är detta mycket talande, vad är det som säger att offentligt är bättre än privat eller vice versa. Det är oacceptabelt att inte tillåta en viktig arbetsmarknad för kvinnor och samtidigt införa riktig valfrihet för medborgarna och tillika jämställdhet.
Alltså blir arbetet för ökad jämställdhet en utmaning och man kan räkna med att stöta på motstånd. Frågor om kön och ojämställdhet väcker ofta starka känslor, just för att vi tror att vi redan är jämställda. Det är inte ovanligt att tro att man bemöter män och kvinnor lika eller att man ger manliga och kvinnliga medborgare samma resurser.
Alla som varit inblandade i ett förändringsarbete vet att detta skapar frågor, oro och rädslor. Så är det även med ett förändringsarbete för ökad jämställdhet. Jämställdhet är inte bara en kvinnofråga, där vi kvinnor ensamma äger problemet, om det enbart görs till en kvinnofråga bortser man från männens roll eftersom jämställdhet grundar sig i olika maktförhållanden mellan män och kvinnor. Därför kräver denna typ av förändringsarbete extra mod. Undersökningar visar på att när jämställdhet skall integreras i alla verksamheter och inte beaktas som en enskild fråga riskerar frågan att försvinna, dels därför att frågan inte prioriteras och dels därför att kunskaper om jämställdhet inte finns inom alla organisationer.
Efter att ha lyssnat på debatten i Ronneby kommunfullmäktige angående lagen om offentlig upphandling (LOU) och lagen om valfrihetssystem (LOV) har frågan om jämställdhet och valfrihet aktualiserats på ett mycket tydligt sätt i Ronneby kommun. De senaste 15 åren har antalet privata företag ökat drastiskt, många av dessa entreprenörer är kvinnor som startar företag, ofta inom vård, utbildning och omsorg, dock inte i Ronneby. Dessa kvinnor har en mycket stark drivkraft och många goda idéer om hur verksamheten kan bli bättre men de har inte haft möjligheten att genomföra dem i sina tidigare offentliga anställningar.
Tyvärr upplever dessa entreprenörer motstånd från politiskt håll och offentlig sektor. Det framförs kritik för att privata behandlingshem, äldreboende och vårdinrättningar drivs med vinstsyfte, att man suger ut den offentliga sektorn. Naturligtvis finns det dåliga exempel men det finns långt mycket mer bra sådana. Jaana Kurvinen vid Umeås universitet har i sin avhandling tagit reda på varför kvinnor med bakgrund i offentlig sektor startar eget.
Hon menar att – den främsta anledningen är inte att tjäna pengar utan att kunna utöva sina yrken på ett bra sätt. För mig är detta mycket talande, vad är det som säger att offentligt är bättre än privat eller vice versa. Det är oacceptabelt att inte tillåta en viktig arbetsmarknad för kvinnor och samtidigt införa riktig valfrihet för medborgarna och tillika jämställdhet.
Mycket har gjorts men det måste bli bättre
I Sverige är det totala nyföretagandet bland kvinnor ca 50 % lägre än i övriga Västeuropa. Detta medför i sin tur att jobb och välfärd inte utvecklas i en önskvärd takt. Därför måste frågan aktualiseras så att tryggheten för företagare utökas.
Som egenföretagare är tillvaron bitvis osäker med många utmaningar, detta i sin tur medför att valet att låta bli att starta egenföretag, även om idén är god väger tyngre än att starta. För många med familjeansvar blir otryggheten ett oöverstigligt hinder i strävan att få sätta sina idéer i verket. Visserligen har det genomförts flera regelförändringar och företagandet har generellt stärkts men det räcker inte om man vill öka möjligheten för just kvinnors och deras företagande.
Det är inte någon nyhet att kvinnor oftast är dubbelarbetande, här skulle enskilda företagare och fåmansbolag gynnas om ett starkare skydd genom socialförsäkringen genomfördes. I en utredning har följande förslag lagts fram, föräldraersättning för hushållsnära tjänster vid sjukt barn, något som skulle gälla alla föräldrar oavsett anställningsform. Förutom småföretagare skulle även ensamstående föräldrar gynnas i sitt livspussel. Detta stärker tryggheten för alla och svarar särskilt upp mot kvinnliga företagares behov. I utredningen föreslås även förmånligare beräkningsgrunder för företagare vid sjukdom och arbetslöshet, de nuvarande reglerna gör småföretagare särskilt utsatta.
På sikt skulle det också gynna välfärden då fler arbetstillfällen tillskapas. Om vi i Sverige hade lika många kvinnliga företagare som manliga skulle vi vara i topp inom företagandet i världen. I Sverige har vi ett bra utbyggt socialförsäkringssystem men för små och nystartade företag kan mycket mycket mer önskas, därför måste alla förslag beaktas som gynnar nyföretagande och då gärna för kvinnor.
Som egenföretagare är tillvaron bitvis osäker med många utmaningar, detta i sin tur medför att valet att låta bli att starta egenföretag, även om idén är god väger tyngre än att starta. För många med familjeansvar blir otryggheten ett oöverstigligt hinder i strävan att få sätta sina idéer i verket. Visserligen har det genomförts flera regelförändringar och företagandet har generellt stärkts men det räcker inte om man vill öka möjligheten för just kvinnors och deras företagande.
Det är inte någon nyhet att kvinnor oftast är dubbelarbetande, här skulle enskilda företagare och fåmansbolag gynnas om ett starkare skydd genom socialförsäkringen genomfördes. I en utredning har följande förslag lagts fram, föräldraersättning för hushållsnära tjänster vid sjukt barn, något som skulle gälla alla föräldrar oavsett anställningsform. Förutom småföretagare skulle även ensamstående föräldrar gynnas i sitt livspussel. Detta stärker tryggheten för alla och svarar särskilt upp mot kvinnliga företagares behov. I utredningen föreslås även förmånligare beräkningsgrunder för företagare vid sjukdom och arbetslöshet, de nuvarande reglerna gör småföretagare särskilt utsatta.
På sikt skulle det också gynna välfärden då fler arbetstillfällen tillskapas. Om vi i Sverige hade lika många kvinnliga företagare som manliga skulle vi vara i topp inom företagandet i världen. I Sverige har vi ett bra utbyggt socialförsäkringssystem men för små och nystartade företag kan mycket mycket mer önskas, därför måste alla förslag beaktas som gynnar nyföretagande och då gärna för kvinnor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)