Palliativ vård definieras av WHO som en aktiv helhetsvård av den svårt sjuka och döende patienten och dennas närstående, genom ett tvärfackligt sammansatt vårdlag vid en tidpunkt när förväntningarna inte längre är att bota och när behandling inte längre kan förlänga livet.
Målet för palliativ vård är att nå högsta möjliga livskvalitet för både patient och närstående. Högsta möjliga livskvalitet kan bara definieras av patienterna och de närstående själva.
Livets slutskede ska upplevas på ett medmänskligt och värdigt sätt! Grundläggande är respekt för den personliga integriteten, hög omvårdnadskvalitet,optimal symtomlindring och med-mänskligt anhörigstöd. Vidare att de sjuka har möjlighet att välja och bestämma själva var de vill tillbringa sina sista dagar. De möjligheter som i dag står till buds är oftast sjukhusvård, särskilt kommunalt boende eller det egna hemmet. Nackdelar med sjukhusvård kan vara en stressande vårdmiljö, långt avstånd från de anhöriga och brist på nödvändig lugn och ro.
Höstsol i Ronneby är en avdelning skapad för att på ett mycket kompetent och värdigt sätt ta hand om personer i livets slutskede. Höstsol har uppmärksammats som en nära idealisk pallia-tiv enhet av Landstingsförbundet för några år sedan.
Att Höstsol har förlorat betydande resurser i Ronnebymajoritetens budget 2010 är i sig mycket oroande. Oerhört värdefull kunskap och erfarenhet löper risken att gå förlorad. Istället bor-de verksamheten kunna utvecklas till en resurs för hela Blekinge. Även om övriga kommuner just nu inte är intresserade av att köpa platser, får man inte ge upp tanken på att i ett framtida perspektiv kan man där skapa ett kompetenscentrum som landstinget, andra kommuner och regioner kan dra nytta och lärdom av.
Det har även i debatten sagts att Höstsol inte är någon lagstadgad verksamhet och att detta skulle vara en orsak till neddragning. Det är emellertid en verksamhet med stort värde för de patienter och anhöriga, och således en angelägen kommunal verksamhet. Neddragningen kan således prövas mot annan icke lagstadgad verksamhet utanför omsorgens ansvar, om resurserna inte räcker i slutändan. Sådan prövning har mig veterligt inte gjorts.
Därför ställer jag mig mycket frågande till Bo Johanssons kommentar angående Höstsol som Per Eriksson skriver om i sin blogg ”Sköne Per i viken”. Hur är det ställt med empatin för medmänniskor? Är det värdigt omsorgsnämndens ordförande att fälla sådana kommentarer till sina medarbetare?
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5665094
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar